Därför slutar jag blogga

Erik Wickström tycker att det kul med lera! Foto: Julle på Bildeffekt.se. Jag har köpt bilden av fotografen, bara så ni vet att jag inte tjuvar!

Ränneslättsturen i somras. Foto: Julle på Bildeffekt.se.

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för en människa. Idag skriver jag mitt sista blogginlägg. Det har varit fantastiskt roligt att skriva alla 985 inlägg här sedan den första posten 9 juni 2010. Detta första inlägg inleddes med följande mening:

Denna blogg är startad i syfte att berätta om mitt eget konditionsidrottande och förhoppningsvis inspirera andra till att ge sig ut att åka rullskidor i 3 timmar eller springa backintervaller tills mjölksyran bränner hål i låren.

Jag hade glömt bort att jag en gång skrev så, men jag tycker att det stämmer väl med vad som publicerades här under dessa drygt två åren. Men min roll som bloggare blev så ändligt mycket mer innehållsrik än så. Den har förändrat mitt liv. I början skrev jag cirka tre gånger i veckan, men det senaste året har jag för det mesta lagt upp 1-3 inlägg per dag och antal besökare har stigit successivt. Senaste halvåret har jag haft i snitt mellan 700 och 1000 helt unika besökare per dag (alltså om t ex Ida går in tre gånger på samma dag så räknas bara en gång).

Gillar ”offentligheten”
Det har nästan gjort mig till en kändis i konditionsidrottssammanhang. Var jag än tävlar i cykel, löpning, rullskidåkning eller skidåkning kommer personer jag aldrig träffas tidigare fram och tackar för en bra blogg. Och många vill bli fotograferade med mig. Och jag får ca 2-3 ”beundrarmejl” varje vecka, där personer runt om i landet bara vill skriva och säga att de verkligen uppskattar det jag lägger upp på bloggen. Och med mycket få undantag har alla 2385 kommentarerna har varit genomgående positiva och uppskattande.

För mig är detta smått surrealistiskt. Jag älskar att få beröm och självbekräftelse. Vad är det förresten för fel med att gilla det? Matskribenten Lotta Lundgren uttryckte detta på ett snyggt sätt i hennes sommarprogram, då hon talade om hur tråkigt det är att laga åt någon som varken säger bu eller bä om det som ligger på tallriken. DET ÄR DÄRFÖR JAG ÄR SÅ OERHÖRT TACKSAM FÖR ALL RESPONS JAG FÅR FRÅN ER UNDERBARA LÄSARE. Trots att jag bara träffat en bråkdel av er känns ni som mina kompisar. Tack alla!

Trovärdighet går först
Med tiden insåg jag att bloggen även har flera mervärden. Leverantörer av sportprodukter förstod att min blogg var en väldigt attraktiv plats att synas på och jag har blivit överöst av sportprylar som olika företag har skickat för att jag ska använda. Det tycker jag att jag har skött proffsigt. Jag har aldrig skrivit bra och något jag har tyckt varit dåligt, jag har aldrig skrivit ner något som har varit bra. Det har känns viktigt för mig, hög trovärdighet har gått före det mesta. Att jag till exempel ofta skrivit bra om Atomic Skintec (vallningsfria skidor), Aclima ullunderställ i nät, SkiErg stakmaskin, Marwe skejtrullskidor, Craft skidhandskar med silikon på insidan för bra stavgrepp, Eagle Sport klassiska rullskidor med små hjul, Oneway stavar, Cascos skärm som inte immar och KraftStaven beror på att jag testat väääldigt mycket prylar och fastnat för just de grejerna. Jag har inte fått en krona för detta, i ett enda fall. Detsamma gäller den rosa Rudy Project-hjälmen som fått vara med på många bilder, den har jag bara för att jag tycker att den är snygg. Men jag har ju i alla fall inte behövt gå till sportaffären och köpa så mycket grejer de senaste två åren.

Det är ju så kul att stå på en startlinje!

Det är ju så kul att stå på en startlinje!

Ett annat mervärde har varit marknadsföringen för mina träningstjänster. Jag har kunnat fylla Borås skidskola med deltagare, fylla mitt septemberläger i Torsbytunneln och jag har 12 st som har anlitat mig som personlig tränare. Jag är en autodidakt inom sökmotoroptimering och blev med tiden en riktig fena på att vissa googlesökningar skulle hitta just min blogg. Eftersom jag inte använder Facebook eller Twitter ligger man ju redan efter, så jag fick kompensera med lite list, vilket jag gick bra.

Jag har tack vare bloggen också blivit anlitad som instruktör och föreläsare för olika idrottsföreningar och organisationer runt om landet. Några bilder till tävlingsarrangörer mm har jag också lyckats sälja, samt fått några nya journalistuppdrag som jag förmodligen inte fått utan bloggen. Ett nytt uppdrag påbörjar jag förresten 1 september, ett mycket intressant sådant som kommer att påverka mitt skidåkande både positiv och negativ. Håll ögonen öppna bland andra längdskidsmedier.

Mervärden är alltid trevliga, men jag har alltid bloggat för att inspirera och för att få kick då man känner att man lagt upp ett läsvärt inlägg. För mig har det inte varit så svårt: jag idrottar på en hyfsad nivå, jag kan skriva OK och jag typ kär i allt vad konditionsidrott heter.

Jaja, men vad är då problemet?
Jo, trots att bloggen är ett bra marknadsföringsverktyg så kan tiden jag lägger ned på sidan aldrig på ett ekonomisk plan väga upp för om jag hade jobbat ”på riktigt” samma tid. Att blogga tar trots allt en del tid om man skriver ofta, skriver långa tävlingsrapporter, lägger upp många bilder med bildtexter etc. Den tiden har jag prioriterat, eftersom jag känt att det har varit möjligt att få vardagen att gå ihop med att pussa Ida, jobba och träna. Men sedan jag blev pappa och vi köpte hus har begreppet tid fått en helt ny innebörd. Det har gjort att jag fått välja mellan att sköta mitt idrottande, min blogg eller att umgås med vår nyfödda dotter och byta ruttna fönster på huset. För att konkretisera så blir det så att jag sitter och skriver på en blogg för förverkliga mig själv en torsdagskväll (jag brukar förresten alltid skriva inläggen på kvällen och tidsstyr dom till att publiceras mitt i natten, så ni alltid ska ha något att läsa till morgonkaffet) istället för att leka i babygymmet med Astrid. Jag kan inte se mig själv i ögonen och vara stolt över det, jag vill vara så närvarande en idrottande pappa kan vara. Det är svaret på varför jag slutar att blogga. Hade jag kunnat livnära mig på bloggen hade det varit något helt annat, då hade det ju varit mitt jobb. Jag hade mer än gärna fortsatt att blogga om jag fick en fast och trygg lön varje månad. Mitt drömtillvaro är nog att vara ett bloggproffs. Att blogga, vara med familjen, klippa gräset (naken) och träna. Att kommersialisera en blogg är svårt om man inte har enormt mycket trafik, som till exempel Blondinbella eller hon som stoppat kemikalier i brösten. Jag har lagt åtskilliga timmar på att undersöka möjligheter för googleannonser, blogvertiser, affiliatesprogam mm, men kommer alltid fram till att det skulle ge ganska lite. Att sälja banners på sidan kanske skulle gå, men det skulle krävas lite jobb och vara en ganska osäker grej.

Så varför kommer det just nu?
Jag får drygt hälften av min inkomst från Vasalöparen, där jag har rollen som chefredaktör, även i fall vi inte uttalar det så. Jag är den drivande i att planera artiklar, strukturera tidningen, lägga ut jobb på frilansare, hämta in bildmaterial från olika källor, korrekturläsa alla texter, skriva bildtexter, vara i kontakt med formgivar-Anders så det inte blir något knasigt layouten, samt skriva mer än hälften av alla texterna i tidningen. Att jag skrev det där med textskrivande sist är ingen slump, det är nog det som tar minst tid.

Tidningen kommer fyra gånger per år och då blir den månaden väldigt arbetsintensiv, typ som förra veckans 10 timmar per dag gånger 7. Resten av årets 8 månader är betydligt lugnare och då jobbar jag oftast mindre än 40 timmar i veckan. Detta nummer, som ges ut 17 september (bra datum), är det första sedan vi köpte hus 1 maj och Astrid föddes 22 maj. Det var alltså första gången jag fick riktigt mycket att göra, samtidigt som jag skulle träna som en elitidrottare, fixa en massa med huset och vara med Ida och Astrid i den utsträckning jag tyckte kändes bra. Jag tyckte inte att det funkade, jag kände mig otillräckligt på alla håll och det har varit några riktigt tuffa veckor. Det märks också på min kropp. Från att ha varit i min livs form i våras har jag nu ont i armbågen, är i dålig form, har svårt att ta i och är helt sänkt i benen. Utan bloggen frigör jag en del tid och tankeverksamhet som jag kan utnyttja på annat håll.

Jag kanske också kan lägga bloggtiden på göra rena jobb. Visserligen är datorn, kameran, idrottsutrustning och idrottsrelatera resor betalt genom den enskilda firman, men att ha en månadslön som är betydligt lägre än ingångslönen för en lärare är inte så fett som småbarnsförälder och husägare.

Hur ser jag på mitt elitidrottande?
Vi tar det idrott för idrott:
Löpning: Förmodligen den sport jag har mest talang för. När jag kom 12:a i Lidingöloppet 2006 och två veckor senare vann Göteborgs Marathon på 2:32 så hade jag inte tränat speciellt mycket, men jag hade varit skadefri hela sommaren vilken aldrig har hänt sedan dess. Jag har kommit tillbaka några gånger, bland annat en halvmara på 1:12 år 2009, men jag vill inte satsa allt på denna sport eftersom jag har haft lite svårt att hålla mig skadefri. Annars tror jag att det hade kunnat gå riktigt bra i löpning och jag känner att jag har mer att ge.
Cykling landsväg linje: Förmodligen den sport jag har minst talang för. Jag kan cykla uppför Sa Calobra på Mallorca snabbare än de flesta, men min spurt är usel, jag är dålig på igångdrag och är feg utför. Jag hade blivit avhängd tidigt i ett SM-lopp.
Cykling landsväg tempo: Jag blev 35:a i årets SM-tävling då jag snittade 42.3 km/h på 50 km med en del backar. Jag skulle kunna bli lite bättre med specialträning, men inte så mycket att det skulle vara värt ett års träning för det.
Cykling mountainbike: Tekniskt är jag värdelös, men på långloppen har det gått ganska bra. Jag blev 16:e man på långlopps-SM i samband med Finnmarksturen förra året, i toppform på en ganska tung cykel. Men där känner jag också en begränsning, topp 10 är en bit bort.
Duathlon: Lag-SM-guld och 31:a på VM. Men det är ingen jag vill satsa vidare på, eftersom det inkluderar högriskprojektet löpning.
Vintertriathlon: 15:e på EM. Det var bara en kul grej, min tredje sport där jag fick representera landslaget. Det är väl dags för mig att erkänna för triathlonförbundet att jag såg mer fram emot EM av andra orsaker än att ställa mig på startlinjen i toppform. Det är ingen sport jag kommer att satsa på.

Mora-Nisse gör vad han kan för att bli vän med vitingen StiegSkidor: Här är jag inte färdig. Trots att jag har mer talang för löpning har jag alltid sett skidåkning som ”min” sport. Anledningen till att jag fortsätter med elitidrott är att jag har så mycket kvar att ge i skidspåret. Jag har en syreupptagningsförmåga som kan jämställas med många riktig duktiga långloppsåkare, jag vet hur jag ska träna och jag har en SkiErg i källaren. Förra säsongen var min bästa någonsin, men jag måste faktiskt säga att jag hade lite oflyt i de tre Ski Classics-tävlingarna (långloppsvärldscupen) som jag körde: i Jizerska hade jag för mjuk valla så den frös i och jag fick stanna och skrapa av snön under skidorna flera gånger, men blev ändå 29:a, placeringen före Jörgen Brink; i König Ludwig Lauf ledde jag och vinkade in i kameran efter 4 km med knallbra form och grymt glid, sedan bröt jag staven och gled in som 41:a efter att ha åkt större delen av loppet med motionsstavar; i Vasan där jag blev 60:e man hade jag väl kanske inte exakt det glid man vill ha…Bortförklaringar är alltid trist, men jag känner i alla fall att jag har en del kvar att ge. Självklart blir det svårt för mig som jobbar heltid, aldrig vilar mitt på dagen och har barn och hus, jämfört alla dom som är proffs eller dom som bara sätter lite granplantor på sommaren och åker skidor på vintern. Men jag vill inte ge upp mitt underbara liv för att råsatsa och kanske, kanske bli topp 10 i Vasaloppet. Kan jag behålla min kära familj och träna mig till en topp 30-placering mellan Sälen och Mora skulle jag vara supernöjd. Klarar jag inte det kommer jag ändå att titta tillbaka på min ”karriär” – som förmodligen tar slut första söndagen i mars 2014 – och känna att jag har gjort rätt många bra grejer.

Några vanor kvar
Bloggen är nu slut, vi får se om den någon gång kommer tillbaka. Vilka inlägg var bra? Jag måste säga att det jag skrev igår och i förrgår kändes som en värdig avslutning. Jag tyckte även det första jag skrev om Astrid var ganska läsvärt, jag grät nog en liter när jag skrev det.

Jag kommer självklart att sakna bloggandet och framförallt er fantastiska läsare, vi ses där ute!

Idag på förmiddagen ska jag dricka Arvid Nordquist-kaffe, bryggt i en perkulator, kanske med en chokladbiskvi till. Ikväll blir det italienskt rödvin. Om två veckor följer Mora-Nisse med när jag ska till Torsby. Lite vanor måste man ha kvar.

Men jag ska faktiskt avsluta med att bryta en vana, den att aldrig skriva en smiley i ett blogginlägg. Den kommer nu, och den är till just dig 🙂

Om Erik Wickström

Gillar konditionsträning.
Det här inlägget postades i Barn, Cykel, hälsa, Hus, Löpning, Rullskidor, Skidor, Träning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

75 kommentarer till Därför slutar jag blogga

  1. Peter skriver:

    Tråkigt att du slutar men jag förstår dej. Har själv fyra underbara ungar och dom kräver sin tid. men det är det värt. Lycka till. Ses i skidspåret

  2. tord skriver:

    Jag är en av de som bara läser utan att kommentera normalt. Du gör helt rätt även om det är lite tråkigt för oss läsare. Småbarnsåren kommer aldrig tillbaka.
    Frågan är hur man får reda på om du skulle börja blogga igen om ett år eller så?

  3. Christoffer skriver:

    Neeeej! Vad händer!? Min ”morgontidning”, vana, insperstionskälla, nyhetsankare m.m försvinner.
    Mycket mycket mycket tråkigt!
    Är du säker på att det är rätt beslut, har du tänkt igenom detta?
    Jag förstår dig att du känner som du gör men samtidigt så är det fruktansvärt synd.
    Har fått mycket energi och erfarenhet hur, när, var man ska träna av dig.. Du har bidragit till att man tränar så mycket som man gör.
    För någon månad sedan blev du även en ikon på min bakgrund på första sidan på iphonen.
    Hoppas fortfarande att det dyker upp nya inlägg!
    Vill inte säga tack för denna tiden men kanske måste?
    Lycka till i fortsättningen och jag kommer följa dig och dina framgångar ändå!
    Kör hårt!

  4. Trist alltid trist när någon slutar, men förstår dig. Jag kommer låta din blogg ligga kvar i flödet på ”Cykelbloggar” ett tag för att folk kan läsa din g:la inlägg …
    Lycka till i framtiden
    /Fritz – Cykelbloggar

  5. Maria skriver:

    Mycket tråkigt att Sveriges bästa skidblogg försvinner! Tusen tack för alla intressanta, intelligenta och hysteriskt roliga inlägg. Men jag förstår, och du prioriterar rätt. Det måste man göra. Lycka till med allt annat nu framöver!

  6. Daniel skriver:

    Fan också, jag som upptäckte din blogg först i sommar och har följt den varje dag sen dess. Du har verkligen inspirerat mig till att träna hårdare inför vasaloppet. Jag är liksom du förälskad i skidor och trotts att man bor i götaland går det att bli bra på längdskidor. Nu ska jag försöka att fortsätta träna hårt utan din inspiration, det ska nog gå bra ändå.
    Tack för den här korta underbara tiden och visst tar du rätt beslut att sluta blogga.
    Lycka till med allt.
    / Daniel

  7. Jacob skriver:

    Nej, nej, oerhört tråkigt! Jag befarade att något tråkigt var på gång eftersom dina senaste inlägg kändes lite grann som en summering, och det gjorde mig orolig. Det är naturligtvis skönt att det inte var en summering för något större på ditt personliga plan, men att du slutar blogga drabbar ju mig!

    Jag lyckönskar dig i fortsättningen och hoppas trots allt din skrivarabstinens blir alltför stor och tvingar dig att återuppta bloggen inom kort.

    Din blogg har gett mig oerhört mycket, både nöje och insperation. Stort tack!

  8. Nicklas Johansson skriver:

    Tack så mycket Erik. Du är kung på de du gör, oavsett om det är skidåkning, bloggande, eller rollen som farsa.Tänk på det när alls känns skit! Hälsa Mora-Nisse

  9. John skriver:

    Tack Erik — och välkommen till ett lugnare liv. Man ska sluta på toppen och denna veckas bloggande var verkligen det. Vi ses. 🙂 🙂 🙂 //John

  10. Jonas Gustafsson skriver:

    Tack för denna tiden, har följt dej ungefär ett år med stor intresse, du har ett härligt skriftspråk och en go ton som lockar till läsning, och även kommentarer ibland.

  11. Alexander skriver:

    Tack för alla läsvärda inlägga och lycka till!

  12. Micael skriver:

    Massor av tack!
    Har följt din blogg med stort intresse och nöje under senaste året.
    Lycka till i framtiden!

  13. Perjohan Norman skriver:

    Stort! Förstår din situation, vänta bara tills barn nummer två tittar fram! Underbart, men dubbelt så mkt jobb. Lycka till! /pj norman i kristinehamn

  14. simon skriver:

    Tråkigt! Träna hårt så syns vi i vinter!

  15. Tommy skriver:

    Jag är en mycket trogen läsare, och även om jag tycker det är väldigt tråkigt så förstår jag ditt beslut. Jag är en av dina dagliga unika träffar, men om sanningen ska fram besöker jag nog bloggen minst 10 gånger om dagen för att se om du postat något nytt! Tack för din härliga positiva attityd och all inspiration. Hoppas vi ses i skidspåret!

  16. Fredrik skriver:

    Helt rätt att sluta när du är på topp. Du kommer att bli framgångsrik i vad du än tar dig för framöver.

  17. Linapina skriver:

    Tråkigt, Erik, men du gör helt rätt.
    Internet kommer förmodligen finnas kvar några år om du skulle komma på andra tankar.

  18. dollablog skriver:

    Känns redan tomt utan din blogg! Men du kommer antagligen fortsätta att inspirera människor på en massa andra sätt genom livet. Du verkar helt enkelt vara en sån person. Lycka till med allt Erik!

  19. Lars Bern skriver:

    Tack för all trevlig läsning Erik, glatt, sorgset, inspirerande och självutlämnande. Givet att du ska prioritera familjen. Jag har själv andra barnet, lillkillen som är jämngammal med Astrid och med heltidsjobbsengagemang så är det svårare att alltid få ihop det som man vill och då känns prioriteringen väldigt given. Ser med spänning fram emot vad ditt nya jobb blir och naturligtvis Vasalöparen. Kan tipsa om Twitter som jag själv började med i somras, men det kanske är lite för stor utmaning att få fram ett budskap på 140 tecken..? Måste gå, lillkillen vill ha sällskap och dregla lite på min axel.

  20. Åsa skriver:

    Intressant och välskrivet inlägg. Trist för oss även om jag tycker att du gör så rätt som prioriterar dig själv och din familj.

    Lycka till med nya utmaningar!

  21. Mattias skriver:

    Tack för alla härliga inlägg och ta väl hand om dig och familjen. Det blir tomt utan den dagliga dosen, men du gör helt rätt prioritering. Lycka till med allt du tar för dig.

  22. Maja Myrén skriver:

    Hej Erik och tack för ditt bloggande! Jag har bara följt dig några månader men har blivit helt fast! Jag blev väldigt berörd när jag läste ditt sista inlägg och jag förstår verkligen ditt resonemang. Det känns tyvärr som att någon motsvarighet till din blogg inte finns idag, eller kan du rekommendera dina läsare något bra alternativt ställe att få sin dagliga dos av fyndigt och intressant idrottsbloggande?
    Lycka till med familjen, huset och skidorna!

  23. Erik Wickström skriver:

    Tack för alla fina, fina ord, man blir ju nästan rörd 🙂
    – ”tord” undrar ”frågan är hur man får reda på om du skulle börja blogga igen om ett år eller så?” Svar: Skicka ett mejl så adderar jag din adress på min mejllista där jag några gånger om året skickar ut info läger, skidskolor etc, så håller du dig uppdaterad.
    – ”Maja Myrén” frågar efter tips om andra bloggar. Jag är läser faktiskt inte så många bloggar. Men när Jonas Colting skriver är det alltid underhållande och mycket välskrivna inlägg, oavsett vad man tycker om hans åsikter. Maria Rydqvist är den enligt mig bästa bloggaren i landslaget, hon skriver hur det är att vara elitskidåkare och mamma och har även andra läsvärda synpunkter på sakernas ting. Henrik Öijer är duktig på peppra ut mastiga inlägg om elitcykling, livspusslet och pulskurvor.

  24. Henrik skriver:

    Kan bara instämma med tidigare kommentarer.
    Att läsa din blogg har blivit en daglig vana och något jag sett fram emot.

    Lycka till!

  25. Marie skriver:

    Tack för ditt bloggande och lycka till med allt!

    Blev väldigt berörd av dina senaste inlägg också. Sedan är alltid bebishistorier gripande och så skönt att allt verkar gå bra för lilla Astrid och hennes föräldrar.

    Har träffat många med diagnosticerad aspergers syndrom och inte upplevt den empati som jag tycker att du förmedlar genom ditt sätt att skriva, men vissa drag kanske stämmer överens med diagnosen.

    Tack vare din rosa hjälm lyckades jag skymta dig i starten på Cykelvasan.

  26. Oskar skriver:

    Välkommen i klubben för fd bloggare, du är dock lite bättre än mig! Nu borde vi börja spela in MTB-filmer istället. Alla som kommenterat här skulle ju vilja se dig sätta en bakåtvolt på Meridan, alltså skulle det kunna säljas minst 25 st a’ 300 spänn….7500! Vi får diskutera detta över lite kalaspuffar nån dag.

  27. Adam Steen skriver:

    Tack för alla bra och läsvärda inlägg min vän! Lycka till på det nya uppdraget. Vi ses.

  28. Hubes skriver:

    Tack Erik!
    Underbara inlägg de senaste dagarna, du slutar verkligen på topp!

    Skidsverige tappar en öppen, ärlig och detaljrik inblick i hur det är att vara elitskidåkare och Konditionskonnässör. Du kommer bli saknad.

    Lycka till framöver med familj hus och träning, saknar redan bloggen.

    /Hubes

  29. Mårten Svensson skriver:

    Vill även jag tacka för många bra, underhållande, inspirerande, fina och välskrivna blogginlägg! Det har varit kul att följa dig på håll! Lycka till med allt du tar dig för!

    Mvh

    Mårten

  30. Jonathan skriver:

    Tack för all inspiration och underhållning får jag säga! Lycka till med allt i framtiden. Dig lär man ju höra mer av i nått sammanhang.

    P.S. Det där med smileys stämde inte riktigt: https://erikwickstrom.se/2011/05/01/resultat-och-bilder-landsjon-runt-pa-rullskidor/

  31. Thomas Andersson skriver:

    Tack för en grym blogg och ja dina 3 sista var de bästa dock med de tråkiga att det upphör nu. Du gör rätt!!! Lycka till med livet vart det än tar vägen. Klok som en bok du e och hoppas vi ses i spåren i vinter.

  32. C skriver:

    Fasiken jag fick nästan en tår i ögat…men så klart du ska prioritera din familj. Stort lycka till på Vasaloppet och jag ska spana om jag ser dig ta starten:)

  33. Håkan T skriver:

    Otroligt tråkigt att du slutar blogga. Har alltid varit roligt att komma in här och läsa om dina upptåg. Men samtidigt förstår jag dig, det tar otroligt mycket tid och självklart ska du istället lägga den tiden på det som är viktigare. Träning och familj! Tack för alla grymma inlägg!

  34. Anki skriver:

    Var sak har sin tid, din tid stavas just nu ”Astrid, Ida och familjeliv”. Njut, njut, njut!!

  35. Martin Klasson skriver:

    Respekt till dig Erik. Synd att du lägger av, men ett fullt förståeligt beslut!
    Vi syns förhoppningsvis till vintern uppe på Lassalyckan. Kanske klarar jag av att hänga med hela varvet runt då 🙂

  36. Emil skriver:

    Du har varit en insperationskälla både här och i vasalöparen men du prioriterar helt rätt när du väljer familjen framför bloggen.

    Det är synd att bara den ”allra yppersta” världseliten kan leva på idrotten… de som kämpar strax under har det ofta betydligt svårare att få ihop vardagen…tyvärr

    Tack för denna tid, jag längtar redan till comebacken

  37. Robert skriver:

    Tack Erik !
    Har varit ett nöje att följa dig.

  38. Andreas Almkvist skriver:

    Fyfan så trist men helt klart rätt val!
    Dagen du fyller 30 och bryter alla vanor måste du bara blogga om! Skratta tills jag grät när jag läste om det 🙂
    Kunglig blogg Erik, bättre än alla andras trots att dom har silikonbröst…

  39. Mattias skriver:

    ”bara sätter lite granplantor på sommaren” jag fixar jobb åt dig till nästa sommar så ska vi se om du tycker ordet bara stämmer 😉

    Ses nästa helg!

  40. Malin skriver:

    Åh, jag som precis hittat din härliga blogg! Men helt rätt, familjen går först och lycka till med allt!

  41. Malin skriver:

    Tack Erik för den här tiden! Jag har haft stor behållning av dina inlägg. Informativa, relevanta, fyndiga, roliga, utlämnande, intressanta och välskrivna i en sådan där fin blandning som gör att det nästan känns som att vi känner varandra trots att vi aldrig har träffats.

    Önskar dig all lycka framöver, både med familjeliv och idrottande.

  42. mikael eriksson skriver:

    Otroligt trist för oss som dagligen njutit av dina fantastiska inlägg, men jag har stor förståelse för ditt beslut.

    Jag är en av de läsare som haft som vana att titta in på bloggen flera gånger varje dag, dels för inspiration dels för ren njutning av dina välformulerade inlägg, allt från sågningar av lopp till dina välskrivna inlägg om Astrids födelse och dagarna efter.
    Men det som din blogg givit mig mest är attåterfå g
    ädjen att träna, genom dina inlägg om din variation av träning så har jag lärt mig

  43. Mattias Fritz skriver:

    En bra blogg mindre = mer tid till träning! Det gäller att försöka se det positiva. Tack för insprirerande och roliga blogginlägg

  44. Fredrik skriver:

    Tråkigt att du slutar blogga, men förstår såklart varför. Alternativet hade förstås kunna varit att skriva bara då och då:) Har läst din blogg dagligen de senaste året och fått mycket input. Hoppas på en come-back förr eller senare!!

  45. Lovisa skriver:

    Noooooo, du skriver min favoritblogg och kommer vara saknad länge:( blev t o m lite tårögd… Men, förstår ditt beslut, lycka till i framtiden. Och börja twittra! Lite tävlings och träningsupdate någon gång per vecka?! 😉

  46. mikael78 skriver:

    Jag instämmer i hyllningskören! Fantastiskt inspirerande och underhållande blogg. Stort tack för allt du så frikostigt delat med dig av. Jag är inte säker på att den upptrappning som skett i min egen träning hade kommit till stånd utan inspirationen från din blogg.
    Lycka till med kommande satsningar!

  47. Marie Schörling skriver:

    Tack, tack Erik. Kan bara instämma i hyllnings- och sorgekören.
    Har varit särskild nöjd med den humoristisak entusiasmen och den varma känslan i bloggen.
    Vill också särskilt tacka för det härliga Torsby-lägret förra året. Det bidrog starkt till att göra mej till en Vasaloppsåkare!
    Ska bli kul att se var Du nu dyker upp.
    Kramar från Marie
    PS hälsa Mora-Nisse och önska honom lycka till med sina framtida äventyr.

  48. Johannes Edholm skriver:

    Lycka till med tjej, hus och barn! Tycker du har haft en mycket underhållande blogg 🙂

  49. Tor skriver:

    Tack för en jättebra blogg och grattis till ett välgrundat beslut! Jag sade själv upp en del ideella uppdrag när jag fick barn.

  50. Jonas Lejon skriver:

    Mycket trist att du slutar blogga! 😦

  51. Anders skriver:

    Skönt att du slutar blogga nu så jag själv får tid till mina egna tre barn och min egen träning istället för att bara se vad du har för dig ; ) Ska hålla utkik efter dig i etern och spåren och hoppas du på något sätt publicerar en bild när du klippt dig av ett ”proffs” (har f ö klippt mig själv de senast 8 åren). TACK för all trevlig/rolig/intressant/inspirerande läsning!!!

  52. toss skriver:

    Har följt din blogg i ca ett år nu och det är en av 3 – 4 bloggar jag läsar nästan hela tiden, tyvärr blir det en mindre nu då. Men klart att du gör rätt, var sak har sin tid och din tid är hos familjen nu. Men du kommer vara saknad….

  53. Björn Lind skriver:

    Detta är oacceptabelt, du får helt enkelt utbilda Mora nisse till din personliga sekreterare…!
    Några updates om ditt liv i hus och som far.. Och framför allt som tränande far och hur man får tiden att räcka till vore trevligt. Säg inte att du slutar, säg att du slutar skriva aktivt med en eller två korta updates i månaden. Bara så vi trogna följare vet hur det är med er alla!

    Förstår dig verkligen dock!

    Lycka till i livet, jag kommer fortsätta heja på dig i Vasaloppet!

    //Skejtarn

  54. Erik Wickström skriver:

    Jag får återigen tacka för alla väldigt fina och trevliga ord. Kanske att jag börjar skriva en gång i veckan om ett tag, vi får se!
    Mora-Nisse skulle vara omöjlig att ha som sekreterare, han är på tok för lat och skulle kräva jorden runt-resor för minsta tjänst.
    30 årsdagen med hårklippning och allt borde ju förmedlas på någon sätt en gång i framtiden…

  55. Hanna skriver:

    NEEEEEEJ!
    Bästa bloggen! Kommer att kännas tomt. Det bästa har ju varit när man inte varit inne på några dagar och man vet att det finns en massa inlägg som bara ligger och väntar på att läsas. Attans. Vad ska jag nu göra när jag ”borde” göra något annat än sitta vid datorn? Fan vad städad min lägenhet kommer att vara framöver..

  56. Adam skriver:

    Mycket tråkigt att du slutar med bloggen! Helt klart den bästa jag läst. Den har varit otroligt intressant och inspirerande att följa. Lycka till med allt! 😀

  57. Katja skriver:

    Jättetrist att du slutar blogga. Har vägrat kommentera detta inlägg i hopp om att du typ går, och ångrar dig men du verkar tänkt igenom detta ordentligt 😦 Synd, vi är många som har inspirerats av dig. Såna som du behövs, roliga, mänskliga idrottare som dessutom kan skriva. Ser fram emot att läsa dina artiklar i sporttidningar. Och lycka till med baby Astrid & Co 🙂

  58. Christian skriver:

    Erik du har varit en lysande bloggare, men jag förstår dig fullt ut. Nu har du insett hur tufft det är att få tiden att räcka till för egen del har träningen blivit nerprioriterad. Nu har du slutat blogga och jag slutat åka skidor så kan vi väl komma överens om jag mot förmodan gör comeback och slår dig i ett skatelopp. Så åker du naken på Borås skidstadion, bjuder på 3-rätters med finvin samt skriver ett blogginlägg!! Ok? (ganska riskfritt för dig)
    Grattis i förskott till de 30, lär väl glömma bort det när det beger sig.

  59. Amanda skriver:

    Jag hittade precis din blogg idag när jag sökte på ”jämtlandstriangeln två dagar”. Och fick bekräftat att det är inga problem att gå på två dagar, från ditt inlägg. Så snart bär det av… 🙂 Din blogg verkar super!

  60. Johan skriver:

    Kommer verkligen att sakna din blogg Erik. Lycka till i forsättningen!!

  61. Texas skriver:

    Hej Erik,

    Hade efter en sommar utan allt för mycket internet tänkt börja gå igenom vad som hänt på bloggen under sommarn och sen med de ständiga uppdateringarna tänkt använda den som bränsle genom hela skidsäsongen.

    Kommer verkligen sakna bloggen. Du är tveklöst en starkt bidragande orsak till mitt outtröttliga skidintresse som startade för 2,5 år sen. Stort tack för den här tiden och lycka till med allt!!!

  62. NisseBe skriver:

    Det är en sorgens dag erik. Den enda bloggen värd namnet om konditionsidrott. Kollar alltid din blogg vilket gett inspiration, tips och mkt glädje. Sköt om dig och din familj. Skall följa dina resultat fortsättningsvis med spänning.

  63. Tor skriver:

    Stort gratis till det nya jobbet Erik!

  64. Mikael Eriksson skriver:

    Grattis till ett kul uppdrag i vinter och stort Grattis på 30-årsdagen! saknar bloggen…….och har börjat läsa den från första inlägget.

  65. Tommy skriver:

    Stort grattis! Hoppas på att se dig på någon eller några tävlingar i vinter.

  66. Erik Wickström skriver:

    Tackar för gratulationerna! Det blev en härlig och innehållsrik dag från början till slut 🙂 Jag får skriva om det någon gång i framtiden.

  67. C skriver:

    Ah blev påmind om dig igår när Vasalöaren damp ner i lådan…en annan kanal:)

  68. Niklas skriver:

    Tack å bock för alla goa inlägg du har förgyllt dagarna med! Grattis till nya jobbet och lycka till i Vasaloppet!!!

Kommentarsfältet är stängt.