Erik Wickström – Konditionskonnässör

Igår lämnade jag på dagis för sista gången den här terminen. Nu blir det åtta veckors sommarlov för Astrid och Maj. Efter lämning drog jag ut till stugan i Aplared, där jag mötte upp med tre SUPare från Varberg. Magnus Lindstedt (som vunnit SM flera gånger och vet allt som går att veta om stående paddling och lite till) Ulrik och fotografen Micke. Trevliga killar.

SUP i sommar
Magnus och Ulrik jobbar med ett projekt som heter Crosswater. De behövde bilder och jag ställde upp som modell. Jag har inte sett bilderna än, tänkte lägga upp dem när de anländer. Eftersom jag får låna en fin bräda och lika fin paddel och dessutom får ovärderlig teknikhjälp av alltid lika entusiastiske Magnus Lindstedt så kändes det kul att ställa upp. Jag gillar SUP som alternativträning. Styrka, kondition, balans och naturupplevelse i ett. Samtidigt passar det bra i stugan eftersom ställtiden är minimal och då det är grusväg sista 1,5 km blir det lite bökigt att åka rullskidor där. I sommar lär det bli en del pass stående paddling, men jag kanske inte tävlar vilket jag gjorde förra året.

Magnus och jag paddlade runt lite i Såken medan Micke låg på bryggan och sköt bilder. Sedan tog de båten och Ulrik rodde medan Micke fotade.

Det blev ett par roliga timmar och nu har jag också fått hem den brädan och paddeln jag kommer att träna på i sommar. Det blir en 14 fot lång och 27 tum bred bräda. 14 fot går snabbare i vattnet än mer vanliga 12,6 fot, men är lite svårare att vända med. Bredden 27 tum är lite mer instabilt än 28 tum, som jag haft tidigare.

Ben på vintern = ben på sommaren
På eftermiddagen höll jag i en rullskidlektion för två härligt positiva killar som blivit sålda på längd- och rullskidor. De har gjort stora framsteg på kort tid, men jag tyckte ändå att jag kunde hjälpa en hel del med tekniken. Kul att kunna bidra. Något jag ofta möter som coach och instruktör är att Vasaloppsåkare kör all träning som stakning på 2:or under barmarkssäsongen, för att sedan åka med fäste hela vintern. Jag anser att om man ska använda benen på vintern så ska man även göra det på sommaren. Det är svårt på 2:or, men på 3:or och 4:or blir det lättare, dels för att marschfarten blir lägre, dels för att det går att åka på fler ställen pga att det går långsammare i nedförsbackar. Det blev en riktigt rolig lektion med lite specialkrydda som vi tar en annan gång!

Gårdagens träning blev återigen simning. 45 min öppet vatten – eller open water som man ofta säger även på svenska – vid Almenäs. Vi simmade runt udden några gånger, ungefär som banan för Borås triathlon kommer att gå. Fin kväll, inte kallt trots att klockan var en bit efter 21 när vi var klara.

Jag hade ett jäkla bra simsjälvförtroende från sist, eftersom jag tycker att jag utvecklats bra på bara fyra halvtimmespass. Men igår simmade Martin ifrån mig lätt och jag har insett att jag kommer att ligga ganska långt efter täten efter simningen om åtta dagar. Jag simmar nog ca 10 min sämre än de bästa på 1900 meter. Dessutom lider jag lite av att jag inte är van vid masstarter i vatten, vilket kan öka på tidsavståndet. Jag kan bara andas bra åt vänster och navigerar inte helt hundra, så det är väl ingen direkt superfördel det heller.

Men jag ska göra vad jag kan och hoppas få in ytterligare tre simpass innan det är dags. Målet är jag ska göra bättre tider i bassäng (mer mätbart än i sjö) än vad jag tidigare gjort innan det är dags för start. Mitt nuvarande rekord på 400 m i 50 m-bassäng utan hjälpmedel och utan voltvändning är 6.45 min.

Det stod i Borås Tidning igår att Jörgen Brink väljer att fortsätta satsningen utanför Lager 157 Ski Team. Eftersom det inte stått uttryckligen (åkarnas namn nämndes och Brink var inte ett av dem) på Langd.se eller Sweski.com tänkte jag att ni kan läsa nedan. Notisen hänvisar till en artikel i Ulricehamns Tidning för en vecka sedan.

Det var den årliga ”Sommarfesten” på dagis igår. En form av avslutning. Astrid och Maj har sin sista dag i morgon och sedan har de ledigt i 8 veckor. Ida och jag har 6 veckors semester var. Hon börjar två veckor innan mig och jag slutar på två efter henne. Så på min ledighet blir det fyra veckor med Ida och barnen och sedan två veckor med ”bara” barnen. Vi kommer bl a hålla till hemma, i stugan i Aplared och i mina föräldrars stugor i Vejbystrand.

Helt ledig blir man aldrig som egenföretagare, åtminstone inte jag. Det kommer nog bli lite jobb många dagar, vad som nu räknas till jobb, förutom rena skriv-, föreläsnings- och coachingjobb. Bloggande? Tränande? Pryltestande? Svårt att definiera.

Enskild firma till AB
Apropå företagande så ombildade jag min enskilda firma till aktiebolag efter årsskiftet. Det var ganska mycket pill med det som jag tyckte var rätt jobbigt. Många turer för att få allt klart med företagsregistrering, nytt pg-nummer, nytt izettle-konto, nytt företagsswishnummer, nytt mastercard, nya rutiner kring löneuttag etc. Nordea känns inte direkt som den smidigaste banken. Servicen jag fick från min redovisningskonsult på KPMG är jag däremot mycket nöjd med.

Jag är inte speciellt intresserad av det administrativa med att ha företag. För mig är det väldigt mycket roligare att coacha, skriva, föreläsa, instruera, foto etc. Men ett tips jag vill ge alla som funderar på att starta ett företag är att bilda aktiebolag direkt. Så slipper ni besväret med att byta om ni en dag vill göra det. Det finns massvis med för- och nackdelar med respektive företagsform och jag har senaste året läst ett par böcker inom ämnet. Men som sagt, ombildning tar onödig tid och energi.

Varje år brukar jag uppmärksamma min bloggfödelsedag, och i år är inget undantag. Första inlägget skrev jag 9 juni 2010 och finns att läsa här.

Bloggen har betytt väldigt, väldigt mycket för att jag kan livnära mig på min hobby. Det är jag otroligt tacksam för och det beror på ER fantatiska läsare.

Efter 2718 inlägg och 5964 kommentarer är det fortfarande lika roligt att skriva. Ibland tar jag mig mer tid till att skriva och ibland mindre, men jag vill åtminstone ibland komma med lite vettiga saker. Ha en fin torsdag och STORT TACK för att ni följer med här på bloggen!

I höst är jag en av lärarna för en PT-utbildning inom konditionsidrott på Bosön. Jag har hand om skiddelen och bland övriga lärare återfinns bl a Fredrik Ericsson, Jonas Colting, Mikael Mattsson och Malin Ewerlöf. Ska bli riktigt roligt! Läs mer här: http://konditionsidrott.se/pt-utbildning/ och se kort text nedan.

Vill du utveckla dig själv och dina kunder inom konditionsidrott?
Vår utbildning på Bosön ger dig internationellt giltig PT-licens och lämpar sig för dig som vill bygga kompetens eller vidareutbilda dig inom konditionsträning. Vi tror att du har en bakgrund som terapeut, sjukgymnast, PT, idrottsledare eller liknande, samt har en stark vilja att utveckla dina tjänster mot en snabbt växande målgrupp av kunder med intresse för konditionsträning.

För att kunna hjälpa en pt-kund eller en patient inom konditionsträning och tillhörande grenar krävs relevant kunskap inom uthållighetsträning, de olika grenarna och idrottsinriktad styrketräning. Den kunskapen kan du få under Konditionsidrott Educations PT-utbildning – den enda uthållighetsinriktade PT-utbildningen i Norden.

Tillsammans med några av Sveriges ledande utbildare ger vi dig den kunskap som du behöver för att bli en framgångsrik PT inom konditionsidrott. Utbildningen ger dig internationellt giltig licens och levereras på Bosön två gånger per år.

Träningen inför Borås triathlon 18 juni fortsätter. Nu har jag gjort årets fjärde simpass, även detta på runt halvtimmen. Även i fall jag inte får till simningen speciellt bra så går det redan betydligt bättre (från en mycket låg nivå). Jag märker att jag simmar snabbare vid samma ansträngningsnivå nu än vid första passet.

Tidigare var silverfisken min främsta merit inom simning. Nu är den att jag tränat ett pass med flerfaldiga VM-guldmedaljören Emma Igelström, som nu satsar på triathlon. Ska dock erkänna att jag körde i min fart och Jonas Colting och Emma i sin fart. Vid kaffedrickande innan passet höll jag dock jämna steg med de duktiga simmarna. Vi höll till vid Borås Simarena vid Alideberg, på ute-50:an.

 

 

Min form efter 24-timmars inte varit direkt super. Jag har liksom inte på riktigt kommit igång med träningen i vår och formen har varit därefter. Igår tyckte jag dock att jag hade bra tryck i benen. Kanske för att jag förra veckan äntligen fick till en riktigt bra träningsvecka, 11 timmar, jämfört med 5 timmar vardera de två föregående.

Igår cyklade jag MTB lugnt från stugan till huset i Lundaskog, 2 mil. Sedan byte till tempocykel och OK fart 55 km till Sofia och Arvid i Mölnlycke för att hälsa på deras nyfödda bebis. Som naturvetare och tidigare doktorand är jag noga med att inte dra för stora växlar av snitthastigheter då man tar sig från A till B, eftersom både vind och höjdskillnad kan påverka ganska mycket. Vinden var ganska svag och varierande och gjorde nog varken till eller från (inte var den en nackdel i alla fall), men plats B låg 95 höjdmeter lägre än plats A, så där hade jag en fördel.

36,0 vs 33,6 km/h
Hur som helst, jag snittade 37,0 km/h på tempocykel med träningshjul och vanlig hjälm. Det var jag nöjd med. På Borås Triathlon-banan snittade jag 33,6 km/h med 75 procent i snittpuls. Nu hade jag inga exakta pulsvärden, men gissar att snittet låg på ca 70 procent. Att fartskillnaden är så stor beror att jag denna gång cyklade en plattare väg (bara 295 höjdmeter), att jag cyklade lite kortare och att jag känner mig i bättre form.

3,42 min/km på löpningen
I bättre form kände jag mig med råge när jag sedan kom fram till Sofia och Arvid. Bebistitten fick vänta och istället bytte jag om till löputrustning på ca 1,5 minuter och sprang direkt 5 km asfalt på ca 85 procent av maxpuls eller ibland några procent högre. Mölnlycke är allt annat än platt och jag hittar inte där, så det blev hela 70 höjdmeter på 5 km och ett antal tvära svängar, inkl tre 180-gradare. Trots det höll jag 3,42 min/km-fart, vilket jag var väldigt nöjd med. Även i fall jag hade cyklat kortare än vid förra brickpasset i torsdags så var det stor skillnad i form anser jag. Nu 17 s per km snabbare trots mer kuperad bana och lägre upplevd ansträngningsnivå. Nästa träningspass, när det nu ska ske, blir nog simning!

Kjell-Erik Ståhl är inte bara Sveriges bästa marathonlöpare genom tiderna. Han är också den bäst klädde, vilket syns på bilden nedan.

Jag har 1-0 i inbördes möten på Kjell-Erik. 6 juli 2005 blev jag tvåa i det 13 km långa Hörby Marknadslopp, 21 s efter den då åtminstone då duktige orienteraren Fredrik Löwegren. 4 minuter och 35 sekunder efter mig kom Kjell-Erik och sopade hem bucklan i H55. Jag kände inte igenom honom, utan det var pappa som fick syn på ikonen och pekade ut honom för mig.

Nu ska det dras, stakas och cyklas i källaren i sommarvärmen!