När man synkar torrhostan med att fotografen skjuter av. Efter målgång jämte Fredrik Ousbäck, som jag sällskapade med större delen av loppet. Fredriks bästa Vasalopp någonsin, kul!
Inifrån elitledet i Vasaloppet strax innan start
Resultat Vasaloppet 2018 finns här. Jag blev 74:a på tiden 4:39:27, vilket var 14 min och 51 s längre tid än det tog för segraren Andreas Nygaard.
En drygt 5 min lång vlogg med 17 st korta filmer från mitt Vasaloppsdygn finns här. Bl a med Johan Olsson samt om stakning kontra fäste för led 1-åkare. Och med boråsarna Rickard Bergengren och Simon Grenlöv som glädjande nog både fixade topp 100 för första gången.
Ett inlägg där jag skrivit kommentarer i bildtexter till SVTs sändning av loppet finns här.
Några minuter kvar till start i Vasaloppet. Jag skulle kört med Racefox, men nätet var överbelastat så jag fick inte igång det. Körde med telefon ändå. Det är nog inte så många fler än Johan Kanto (Raceone-appen) och jag som kör med telefon i elitledet.
Efter mitt sämsta träningsår sedan sent 90-tal var formen i januari under all kritik. Tur att jag inte körde ett enda lopp då utan istället gjorde tävlingspremiär i början av februari. Med 325 timmars träning från Vasaloppet 2017 till 2018 är det svårt att göra stordåd. Men jag tyckte ändå att jag gjorde bra saker i februari och lyckades återigen pricka säsongen bästa formdag på Vasaloppssöndagen.
Boende nära Vasaloppsstarten
Min klubb Ulricehamns IF hade flest åkare av alla klubbar i elitledet. Det finns en anledning till det. Ledarna gör ett fantastiskt jobb med att boka boende, langa dricka, stå med extrastavar och valla skidor. De flesta av oss åkare bor en dryg kilometer från första vägövergången utan Sälen-hållet, alltså drygt 2 km starten. Det blir en lagom joggingtur på den nedlagda banvallen på morgonen. Lyxigt!
Jag gick upp kl 05.15 och var på plats i elitledets insläpp någon minut före kl 06.30. Då var det en del folk där, men inte mer än att jag fick plats i fjärde rad ganska mycket åt höger. De två första raderna är för seedade åkare med eget spår. Förra året hade jag eget spår längst fram (stort!) längst ut till vänster, men det var ganska kasst då spåren till höger gick fortare då pga mer uppåkta.
En som också stod i elitledet, längst bak, var Johan Olsson. Han stod inte i led 1 som det kommunicerades i media. Jag intervjuade han kort i vloggen och han trodde han körde med Rodes burkvalla.
John Enander persade med plats 193. Många fina placeringar av långlopporna i Ulricehamns IF.
Startbacken
Starten gick och jag kom iväg hyfsat, men inte tillräckligt bra för att kunna ta täten i första backen som jag gjorde 2015. Gissningvis var jag ca 75:a över vägövergången och gjorde sedan en bra backe.
Förutom förra året då jag hade en dålig start har jag alltid kommit upp pigg och högt upp på högsta punkten efter 3 km. Så även detta år då jag låg på plats ca 25-30 utan att maxa. Även om pulsen var hög (delvis pga adrenalin i starten) kändes det kontrollerat. Att staka långa backar uppför är verkligen min tekopp.
Lugnt på myrarna
På toppen av backen stannade farten av helt. Ända från 3 km till ca 19 km, alltså några kilometer före Mångsbodarna, gick det väldigt lugnt. Den sträckan hade jag 79 procent av maxpuls och det kändes nog mer som 69 procent. Jag försökte ligga långt framme och lyckades med det. Låg ofta kring placering 25-50. Passerade Smågan som 44:a.
En grej många glömmer bort är att i ett före med nysnö i spåret som det var i Vasaloppet är det inte bara trögt att ligga först. Det är också stor skillnad på att ligga på plats 3, 10 och 30 i klungan. Det glider fortare längre bak, men man riskerar också att inte hänga med när rycken kommer. Storåkarna kan ligga jättelångt bak för de kommer fram så lätt. Jag är inte så bra så jag kan trycka ikapp så jag skulle inte våga ligga på plats 200.
Niklas Bergh, som jag gör podden Vasaloppet Lagom tillsammans med, gjorde en fin insats och blev 7710 på tiden 8.42. Han vann duellen mot den andra pod-Niklas med en halvtimme.
Segraren tog pissepaus
Ner mot Mångsbodarna skruvades tempot upp och för mig var det egentligen tufft hela vägen från 20 till 55 km, där jag släppte. Jag tappade lite placeringar ner mot Mångsbodarna, där jag passerade som 56:a. Sedan tappade jag mycket mellan Mångsbodarna och Tennäng, men gjorde därefter en bra backe upp till Risberg, där jag hade kört upp mig till 86:a.
Där hade den stora klungan verkligen dragits isär och jag var bland de sista i den då lätt fragmenterade klungan. Sedan tyckte jag att det var ganska jobbigt till Evertsberg, men lyckades kriga mig med till den kontrollen, där jag passerade som 79:a, en av de sista i stora klungan som då var hyfsat samlad.
Mellan Risberg och Evertsberg var det många i eliten som kissade, bl a segraren Andreas Nygaard, trean Stian Hoelgaard och förra årets fyra Markus Ottosson. Jag skulle gissa att hälften av de med nummerlapp 1-30 stannade och kissade. Imponerande hur de vågar och fascinerande hur snabbt de efteråt letar sig fram i fältet genom åkskicklighet, kapacitet och bra glid. Anledning till kissapauserna är enligt mig att det det går långsamt för dem i snöfall och då blir det mindre adrenalin och då märker man av känslor som kissnödighet, bajsnödighet och hunger, vilka annars undertrycks med högre puls.
Robert Malmgren från Borås fick äntligen till det i Vasaloppet och blev 184:a.
Flög av i Vasslan
Från Evertsberg till Vasslan fick jag kämpa hårt och hade inte mycket ger att ge. Men jag är jättenöjd med att jag stannade i huvudklungan hela vägen till strax efter Vasslan, där jag tackade för mig. Nu var det 35 km överlevnad kvar. Överlag fick jag en väldigt bra resa hit. Behövde inte dra någonting förutom ett par tillfällen då jag skulle jaga ikapp. Och som sagt lugnt knappt 2 mil och sedan tufft 3,5 mil.
I lag med Gotting och Ousbäck
Fredrik Ousbäck (Skövde), Martin Gotting och jag hamnade direkt i samma klunga och vi tre följdes hela vägen till Mora. Det kom och gick lite folk, ofta var vi 3-6 personer. I Oxberg passerade jag som 81 och i Hökberg som 77 (man kör alltid om ett gäng väggade finåkare sista tredjedelen, detta år bl a Pontus Nordström och Torgeir Skare Thygesen).
Från 55 km till 70 km tyckte jag det gick riktigt tungt. Efter Hökberg tyckte jag det kändes aningen bättre. I Eldris passerade jag som 74:a, samma placering som jag fick i mål.
Christian Lejon och jag pluggade på universitet i Alaska samtidigt. Jag som biologistudent och skidåkare, han som gevärsskytt med oklar major. Nu trippade han in som 415:e gubbe.
Valde att inte spurta
Sista 35 km drog min klubbkompis Martin Gotting klart mest. Jag drog klart minst, hade liksom inte orken. Därför sade jag till Gotting ett par kilometer före mål att jag inte kommer att spurta mot honom. Jag spurtar inte ner en kille som bogserat mig i tre mil för en 73:e-plats istället för en 74:e-plats.
Men något hände med Gotting sista kilometern. Han kroknade och hängde inte alls med när Ousbäck lade in långspurten (grattis Ousbäck till ditt bästa Vasalopp!). En klunga närmade sig fort bakifrån så jag åkte upp jämsides med Gotting på upploppet och sade att han var tvungen att öka för att de inte skulle komma ikapp. Han lyckades som väl var att hålla undan och jag gled medvetet in precis bakom Gotting.
Det blev både Vasaloppets mat samt en Hawaii i Vansbro
Mental formtoppning
Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med Vasaloppet, även om det var min sämsta placering sedan 2013. Topp 100 är alltid godkänt.
Det sätt jag toppar formen sista veckorna är inte bara fysiskt utan även mentalt. Jag försöker spara på det psykiska krutet för att kunna lägga allt på Vasaloppsdagen. I Västgötaloppet blev jag 13:e man och av de tolv som var före mig där slog jag sju i Vasaloppet. Det beror dels på att jag gillar 90 km bättre än 42 km, men också för att formen var bättre i Vasaloppet och för att jag inte bränner något mentalt krut i seedningsloppen.
Stort tack alla som hjälpt till i samband med Vasaloppet. Och tack alla bloggläsare som kommer fram och pratar i samband med tillställningar som Vasaloppet!
Enligt Polar V800 (hela passet här)
Tid: 4:39:57 (satte på lite innan)
Sträcka: 90,40 km
Snitthastighet: 19,4 km/h
Totalstigning enligt V800: 905 meter
Fall enligt V800: 1155 meter
Snittpuls: 154 (82 procent av max)
Maxpuls: 181 (96 procent av max), i Risbergsbacken
Skidor: Madshus Redline Cold, grön slip Tomas Söderberg
Kläder: Dubbla kalsonger, dubbla ullstrumpor, underställs-t-shirt, långkalsonger, pannband, öronlappar och tävlingsdräkt. Typ -8 i starten och -2 grader i mål?
Handskar: Lillsport Legend Slim
Skor: Madshus klassiska skor.
Puls Vasaloppet 2018. Och höjdskillnad och hastighet. Se hur pulsen är lägre andra halvan av loppet då jag kroknar. Samt hög i första backen trots att det känns lätt.
Mina tio Vasaloppet. 2018 var sämsta tiden hittills, men det var också en långsam segrartid.
Igår var barnen och jag nere vid Sjömarkens badplats och åkte skridskor på Viaredssjön. Riktigt fint. Vi har varit nere flera gånger på eftermiddagarna i vinter med skyfflar och sopborstar för att åka skridskor på en begränsad yta.
