Erik Wickström – Konditionskonnässör

I en mil hängde jag med tätklungan i Alliansloppet idag. Sen flög jag av och körde i mindre grupper resterande 38 km. Jag kände att jag inte hade det rätta krutet idag, min livs första dagisförkylning hade satt ned mig en aning. I övrigt gick loppet jättebra, så utifrån förutsättningarna är jag jättenöjd. Vet ej placering. Tiden blev 1:50:57 på mitt armbandsur. The story kommer senare.

Jag känner mig frisk, men inte i slag. Rickard Bergengren och jag tog en rullskidstur på 14 km igår och han hade lekstuga med mig på våra två 3 min-drag. Men det ska bli kul att köra Sveriges största rullskidslopp Alliansloppet oavsett form.

Just nu sitter Oscar Bergenholtz och jag i vår franska finess på väg mot Trollhättan. Spindellederna eller styrlederna verkar ha gett upp, för det knäpper ordentligt när man svänger skarpt.

Oscar kör och jag korrekturläser texter.

Hoppas solen värmer asfalten även i Trollywood.

Mitt enda Allianslopp åkte jag 2010. Då bröt jag stavspetsen sista milen, men då var jag redan långt efter tätklungan. Åker jag i morgon hoppas jag på bättre resultat.

Jag testade hur jag fungerade lite igår genom att köra 35 min styrka och därefter 3 mil halvhård stakning på 2:or. Det gick hyfsat. Innan styrkan som Martin Josefsson och jag körde ihop hemma i min atletklubb i källaren maxade vi 500 meter SkiErg en gång. Han fick 1.41,1 min och jag landade på 1.36,5, vilket är nytt pers med 2 sekunder.

Men det kändes inte helt hundra. Det var första gången jag verkligen flåsade på länge och halsen och lungorna var inte riktigt som de skulle. De lät lite konstigt när jag låg utslagen och flämtade på golvet efteråt. Jag tar nog beslut i morgon om jag tävlar i Alliansloppet eller ej. För ett lopp på nästan 5 mil måste jag vara helt frisk. Hälsan först.

Bilderna i detta inlägg är från Tossebergsklätten utanför Torsby. Pga att jag inte kände mig helt hundra maxade jag inte upp.

Det här inlägget borde jag skrivit för en vecka sedan, för jag har nu varit lite småsjuk sedan förra tisdagen och sedan dess har det blivit mycket sparsamt med träning och inga hårda pass. Förhoppningsvis frisknar jag till så jag kan åka Alliansloppet på lördag. Hade loppet gått idag hade inte åkt.

Hur som helst. Ni som följer den bloggen noga har kanske noterat hur ofta jag skrivit att jag varit i toppform sedan i våras och hur bra jag tycker tävlingarna har gått. Jag är i bättre rullskidsform än någonsin, springer bättre uppför än när jag var som bäst löpare, har lyft mig en nivå på SkiErg-passen och känner mig superstark på styrketräningen. Tävlingsresultaten i år har bland annat inkluderat en 3:e-plats i den första deltävlingen av Sverigecupen på rullskidor (Stockholm Rollerski), en 3:e-plats i Stockholms Brantaste i ett mycket hårt startfält, samt en 5:e-plats i Salomon Trail Tour i Stockholm (Stockholm Trail).

För att det ska bli lättare att para ihop strumpor efter tvätt äger jag bara en sorts sockar. Jag drar dom högt upp för att reta stilpolisen Z.

Tränar mindre men bättre
På ett sätt är jag ganska förvånad att det går så bra. Jag tränar mindre än jag gjort tidigare och betydligt mindre än mina konkurrenter som ligger på samma nivå.

Men jag tränar mycket smartare än jag gjort tidigare och har hittat en balans i vardagen. Jag har insett att jag inte kan träna mer än 7-12 timmar per vecka i 9 fall av 10. För att få ihop allt med jobb och hus och samtidigt vara så mycket med min familj som möjligt går gränsen någonstans där. Förra året försökte jag träna mer och varje vecka då det blev mindre kändes det som ett misslyckande. Det gjorde att jag hela tiden kände mig otillräcklig och kombinationen med att köpa hus och bli pappa i samma månad gjorde också sitt till totalbelastningen. Det var kanske därför skidsäsongen i vintras blev en katastrof fylld med skador, sjukdomar och stress.

Orolig för sjukdomarna
Nu har jag sänkt ribban träningsmängdsmässigt och kör ganska hårt för det mesta och är nöjd med den träning som blir av. Det kan hjälp mig enormt mycket mentalt. Dessutom har jag försökt att tänka mycket mer långlopp i passen, och det har lyft min rullskidåkning.

UIF långlopp med Pontus Rygh, Emil Ekman, jag och Jochen Gustafsson

Håller jag mig frisk och skadefri tror jag på en mycket bra skidsäsong. I dagsläget är jag otroligt mycket bättre än samma tidpunkt inför Vasaloppet 2011 då jag blev 52:a. Nu gäller det bara att som sagt hålla sig frisk, vilket jag verkar ha blivit extremt dålig på senaste året. Fortsätter jag att få ont i halsen i flera omgångar varje månad kommer det naturligtvis inte bli någon trevlig skidsäsong. Och jag är ganska orolig. Astrid började på dagis på riktigt i måndags. Jag lämnar på tisdagar och torsdagar, samt hämtar på måndag och onsdagar. Jag ska leta på Blocket efter ett bättre immunförsvar.

Martin Josefsson, fotograf, filmare och chaufför

Min klubb Ulricehamns IF är av föreningarna bakom Västgötaloppet, som med sina totalt 1100 deltagare i vintras var Sveriges tredje största långlopp efter Vasaloppet och Engelbrektsloppet (om jag har blivit sanningsenligt upplyst). Nu jobbar man med att lansera ett 70 km långt MTB-lopp. I år körs det på prov, nästa år blir det en riktigt tävling. Kom till Ulricehamn 7 september om du vill ha trevligt och bli trött.

Anmäl dig här.

Västgötaloppet cykel bantest inbjudan

Jag testade att klistra fast min nya GoPro-kamera på skidorna i helgen. Den satt bra, men det kom lite snö på linsen. Musiken stal jag från Hardcore Superstars. Sångaren Jocke Berggren bor bara 100 meter bort här i Lundaskog, så han skulle kunna stämma mig muntligt. Jag är ingen filmredigerarkille, därför är jobbet i iMovie kanske inte direkt top notch.