Rullskidåkning i Skåne

Postat den juli 20, 2011 av Erik Wickström

Ida har semester och vi ambulerar runt i Sverige i vår Svensson-kombi med linjecykeln på taket och rullskidsutrustningen i bagaget. I lördags drog vi mot Skåne, men stannade till en kväll, natt, morgon och förmiddag för att hälsa på Martin Josefsson och hans Josefin i Frösakull, 3 km norr om stekar-Tylösand. Det är Josefins föräldrar som har en toppenfin sommarstuga i detta gyllene landskap och Martin trivs där som fisken i vattnet, med våtdräkt.

Martin Josefsson laddar inför Kalmar Triathlon.

Martin Josefsson laddar inför Kalmar Triathlon.

Martin och jag gick upp tidigt på söndagen efter att testat Tylösands uteliv i lightversion kvällen innan och sprang 5 km på stranden i våra Fivefingers barfotaskor. Efter det styrketränade vi 30 min med våra träningsslangar innan vi avnjöt en god frukost på uteplatsen i goda vänners lag. Livet kunde ha varit sämre.

NEJ!!! Nu lät jag så där klyschigt positiv som bara Facebook-statare kan göra. Jag tycker det är väldigt underhållande att studera Facebook-statarna. Några klassiker är:

”Flexade ut tidigare från jobbet och njuter av en kall öl på after work”.

”Hm, cupcakes smakar mycket godare i New Work”.

”Sitter på en filt och har picnic med mina bästisar i Slottsskogen”.

”Coldplay är sååååå himla bra live”.

Typ. Gärna med en smiley mellan var tredje ord. För att inte fastna i denna smörja tänkte jag väga upp med två mycket bättre statusuppdateringar, med lite mer ångest, svårmod och dystopi. Eller vad sägs om:

”Eftersom jag både är skilsmässobarn och före detta sängvätare känns det extra tungt att min skada i sätesmuskeln inte vill läka”.

”Som egenföretagare är man aldrig helt ledig och i mitt senaste pensionsbrev stod det att jag skulle få typ 37 kr per månad när jag fyller 65 år.”

Men det är ju mycket roligare att skriva om trevliga grejer, och de trevliga grejerna i livet är så oändligt många fler än de otrevliga. Och livet är så roligt. Det är trevligt. Att livet är så roligt alltså.

Far och son inför ett svettigt intervallpass. 44 min A3 är ungefär halva min normala veckodos.

Far och son inför ett svettigt intervallpass. 44 min A3 är ungefär halva min normala veckodos.

Hårda stakintervaller
Hur som helst tillbringade vi några dagar hos mina föräldrar i Vejbystrand, strax norr om Ängelholm. Både mor och far har hus där (1 km ifrån varandra) och jag har kört några klassiska träningspass:

  • Stakintervaller på Hallandsåsen, ca 100 m stigning per intervall. Start utanför Margretetorp, sedan gammel-gammel-vägen till Simontorp, via Liagärde. På trögskidor på knacklig asfalt. I år blev det 4 st intervaller uppför med en snittid på 11.06 min. Riktigt jobbigt i magen och för flåset. Förra året körde jag bara 3 st intervaller, och ändå förbättrade jag min snittid med 44 s på samma utrustning. Trögskidorna och styrketräningen har gjort gott. Pappa är med och cyklar så jag kan klara nedförsbackarna.
  • Cykling runt Bjärehalvön. Och lite till. Bokskogarna vid Hjärnarp, Rössjöholm och Våxtorp är magiskt vackra. I år skarvade jag på via Båstad, Kattvik, Hovs Hallar och Grevie, mest för att kunna motivera ett stopp för att köpa Engelholmsglass. 10 mil blev turen.
  • Avsläppnings- och upphämtningspass. När vi åker till Skåne blir jag avsläppt med rullskidorna 3 mil innan Vejbystrand. När vi åker hem cyklar jag de första 6 milen.

Nästa år hoppas jag att skåneskidåkaren Rickard Bergengren håller till i Torekov, så vi kan träna ihop. I år förlustade han sig på Cypern.

Publicerat i Rullskidor | 2 kommentarer

12 av 19 platser bokade till Vasaloppsläger i Torsby skidtunnel 9-11 september

Postat den juli 18, 2011 av Erik Wickström

Hittills har 12 kloka personer anmält sig till skidlägret i Torsby 9-11 september. Eftersom vi är fler än 10 st kommer jag att ta hjälp av en mycket lovande skidåkare bosatt i Torsby.

Jag har bokat 20 platser på Valbergsängen (19 deltagare + mig), så blir vi kommer att bli max 10 personer per grupp. Min kompanjon och jag kommer ta hand om var sin grupp, en för de mer erfarna och en för de mindre erfarna.

Sprid gärna detta så vi blir ett härligt gäng på 20 personer. Det kommer garanterat bli en rolig och lärorik helg!

För dig som vill trimma din teknik, lära dig mer om utrustning och
förbättra din tid i Vasaloppet.

Alla nybörjare och mer erfarna skidåkare är välkomna! Ta chansen att
utveckla dig själv som skidåkare och träffa trevliga konditionsidrottare!

Tid: 9-11 september 2011
Plats: Skidtunneln i Torsby
Boende: Helpension med god mat på Valbergsängen, gångavstånd till tunneln och centrum.
2-bäddsrum. Tillgång till gym och bastu.
Resa: På egen hand. Jag hjälper gärna till att ordna samåkning.
Kostnad: 2800 kr inkl. kost, logi, åkavgifter och skidinstruktioner.
Anmälan: Till Erik (erik@dinkondition.se eller 0702-380059) senast 9 augusti.

Skidtunneln i Torsby. Foto: Per Eriksson.

Skidtunneln i Torsby. Foto: Per Eriksson.

Fredag
16.00: Ankomst Valbergsängen. Vallning och ombyte till skidkläder.
16.30: Ett lättare skidpass på ca 1,5 timme då vi filmar de tre olika teknikerna för klassisk skidåkning. Vi kommer även åka några teknikbanor för att öva upp balansen.
18.30: Middag
19.30: Genomgång av det vi filmade och tips på teknikförbättringar

Lördag
09.00-11.00: Skidåkning i tunneln. Först fokus på balans och diagonalåkning,
sedan på styrka och stakteknik
12.00: Lunch
14.00: Träningslära, Vasaloppsförberedelser och frågestund.
15.00-17.00: Skidgång/löpning med inslag av intervallträning. Lätt styrka efteråt.
18.00: Middag
19.00: Vallagenomgång + kvällsaktivitet

Söndag
09.00-11.00: Skidor med fokus på fart och intervallträning för de som vill. Pröva på skejt för de som vill.
12.00: Lunch
13.00: Avresa

VARMT VÄLKOMMEN!

INSTRUKTÖR:
Erik Wickström
0702-380059
erik@dinkondition.se
www.erikwickstrom.se

Sprid gärna detta till nära och kära på Facebook genom att klicka på ”gilla”-knappen nedan. För inbjudan som pdf-fil, klicka här.

Publicerat i Skidor | Kommentarer inaktiverade för 12 av 19 platser bokade till Vasaloppsläger i Torsby skidtunnel 9-11 september

Genomslagspunktering på mountainbike…

Postat den juli 18, 2011 av Erik Wickström

…kan generera svordomar. Särskilt om man får två stycken på två tävlingar. På två SM-tävlingar.

I lördags körde jag SM-stafett vid Kransmossen i Borås. Min cykelklubb Borås CA mönstrade följande lag: Mattias Brolin, Erik Wickström och Henrik Lord. Alla körde 2*4,2 km och Mattias frapperade på första sträckan genom att växla som fyra. Till mig. Jag fick tidigt släppa förbi två tätt bakomvarande lag, men sedan höll jag min 6:e-plats till 1,5 km före mål, då jag fick punktering. Faaaaaan. Jag hojtade invektiv så det ekade i skogen.

Eftersom det var stafett cyklade jag på fälgen sista biten (förlåt Merida) för att inte sabba alltför mycket för laget. Men jag tappade ändå flera minuter och växlade över som typ 9:e man. När alla tre sträckor var körda kunde vi konstatera att vi blivit 10:e lag i 2011 års SM-stafett i mountainbike.

Den här videon om mountainbike-SM i Borås hittade jag på YouTube.

Eftersom detta är min första MTB-säsong blev jag tvungen att höra mig för efter loppet för att förstå varför jag fick två punkteringar nu, när slang och däck hade hållit hela säsongen dittills. På långloppen tycker jag ca 1,8-2,0 bar har varit lagom i mina 29-tumsdäck (de tål lägre tryck), men där är det inte lika stenigt som på Borås trialbanor. I lördags hade jag 1,8 bar på uppvärmningen, men då jag halkade på alla rötter och stenar släppte jag ut lite luft, men det gjorde att jag fick ett par genomslag per varv. På ett av genomslagen small det. Tydligen är slang och stenig bana en dålig kombination. Finåkarna pratade om tubeless, typ någon tätning och tätningsvätska. Jag fattade inte riktigt, men konkluderade att jag ska skita i förbannade teknikbanor och hålla mig till långloppen.

Deltagarantalen vid SM var pinsamt låga. Vid fredagens individuella tävlingar kom 17 herrar i mål i elitklassen. Och 9 damer. Ett tips till förbundet: GÖR LITE ENKLARE BANOR!!! Det behöver inte vara grusvägskörning, men för att locka den breda massan funkar det inte att skrämma bort alla elitmotionärskonditionsidrottare. Det finns många som gillar att cykla i skogen, men som tycker att det är sådär kul att släpa runt en cykel bland stenar och rötter.

Resultat MTB-SM Borås finns här. Återigen varnar jag för en fruktansvärt ful hemsida.

Publicerat i Cykel | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Glamorös semesterstakning

Postat den juli 15, 2011 av Erik Wickström
Vi bodde i en avkristnad Pingstkyrka i natt. Jävligt häftigt att Idas farbror har köpt en sådan fastighet.

Vi bodde i en avkristnad Pingstkyrka i natt. Jävligt häftigt att Idas farbror har köpt en sådan fastighet.

Vi är på tvådagarsutflykt hos Idas släktingar på Kållandsö vid Vänerns sydspets. Jag gillar att få träningen gjord tidigt när vi är borta, så slipper man tänka på det resten av dagen.

Idag gick jag upp när de andra sov och stakade 2 timmar på Eagle tröghjul i ihållande regn och kraftig vind. Det är stärkande för karaktären. Efter det gick vi på en guidad visning på Läckö Slott, vilket var fantastiskt trevligt och intressant.

Läckö Slott

Läckö Slott

Publicerat i Rullskidor | Etiketter , , , | 4 kommentarer

Vandring på Vasaloppsleden – jättefint och jättelångt

Postat den juli 14, 2011 av Erik Wickström

The short story: Det är jättefint att vandra på Vasaloppsleden, men man bör dela upp den på tre dagar istället två.

The long story: I fredags och lördags fick jag äntligen möjlighet att vandra på Vasaloppsleden. Eftersom jag åker samtliga sju långlopp i mountainbike i år så blir det många resor. I helgen gick loppet i Rättvik, så jag tänkte att det skulle passa bra att gå nio mil på två dagar innan tävlingen. Som vilodagar med låg puls…

Ida, jag, samt vännerna Per och Sofia åkte till Mora och sov i Karl-Johan Westbergs (boråsare som går på skidgymnasiet i Dalametropolen) lägenhet. Ida vaknade upp med rejält halsont, så hon fick stanna kvar i Mora och kurera sig medelst horisontalläge och böcker. Trög start på semestern för henne. Sofia åkte till Vansbro för att simma 1500 meter utan våtdräkt, fårfett funkar tydligen också.

Per och jag tog bussen från Mora och kom till starten vid Berga By kl. 09.00 efter ett byte i Malung. Därifrån hade vi ca 47 km i skogen till vandrarhemmet i Evertsberg. Enligt kartan. Leden följer till stora delar skidspåret den andra halvan av färden, men på första halvan går den omvägar för att undvika alla myrar. Oberoende vad skyltarna säger är jag ganska säker på att det blev över 5 mil till Evertsberg.

Jobbigt för en ovan
Redan innan Smågan känner jag mig trött i benen. Bad news. Jag har bra kondition, men jag har knappt sprungit någonting senaste halvåret pga en skada. När jag inte åker rullskidor eller cyklar sitter jag mycket framför datorn, och promenader tar jag i stort sett aldrig. Shit, det här blir jobbigt. Jag blir förbannad på mig själv och ryggsäcken känns plötsligt tyngre än de futtiga 10 kg som jag har på ryggen.

Hur kunde jag vara så dum? Mitt IQ-befriade resonemang såg ut så här: när jag vann Göteborgs Marathon tog 42 km 2 timmar och 32 minuter, så borde det inte vara några problem att gå ungefär samma sträcka på en dag med många pauser. Det funkar inte riktigt så…

Efter 12 timmar och 15 minuters kamp med onda demoner kommer Per och jag fram till Evertsberg. Jag är ofattbart trött i benen, ljumskarna och höftböjarna är typ trasiga och blåsorna på fötterna är lika stora som tårna. Per är på toppenhumör. Han är i ungefär samma miserabla skick som mig, men han tycker det är så vansinnigt roligt att jag är trött och att jag svär över min dumma idé att gå turen på bara två dagar.

Mångsbodarna till Tennäng en favorit
Per är en av mina bästa vänner och vi tränar ofta tillsammans. Vår kompisrelation är väldigt kul. Han klagar ständigt på hur seriös jag är för att jag inte vill ta en paus och äta våfflor på ett entimmespass på skidor, att jag åker för ofta med pulsklocka och att jag i allmänhet fikar för sällan. När jag talar om för honom att vi måste gå tidigt en dag anklagar han mig för att vara en Hitler Jugend. Men allt i ironiskt ton, naturligtvis. Per är en av jordklotets mest disträa personer och hur han lyckades bli docent i redovisningshistoria är det ingen som förstår. Han dricker mycket kolsvart engelsk te och skriver välciterade artiklar om hur gamla textilföretag bokför sina affärer.

Den första dagen var jag den svage och arge. Jag åt upp min frukt- och nötpåse redan innan Risberg och sedan retade han mig resten av vägen för att han hade mat kvar. Sträckan var i alla fall riktigt fin att vandra: mysiga stigar i tallskogar, fina spångar samt mycket blåbär och hjortron. Den finaste sträckan var utan tvekan mellan Mångsbodarna och Tennäng. Pröva gärna den. På cykel hade den varit än mer fantastisk. All mountain eller hard tail (mountainbike) på Vasaloppsleden, inte CykelVasa-leden, skulle vara riktigt häftigt.

För 380 kr per man fick vi följande av vandrarhemmet i Evertsberg: middag på kvällen, sovplats i säng, hyra av lakan, frukost samt medhavda mackor och kaffe. Tack! Jag sov 10 timmar utan pissepaus. Så länge har jag inte sovit sedan efter min första Vätterrunda, då Dan Sundström och jag sov gott samtidigt som en hel gymnastik tömdes under oljud från andra övernattande cyklister.

Andra halvan lättare
Dag två var snällare: bara 43 km (enligt kartan…) och här gick ofta de tre lederna − Vasaloppsspåret, Vasaloppsleden och CykelVasa-leden − tillsammans. Sofia anslöt efter att ha avslutat sin Halvklassiker (grattis!) i Vansbro och fick dra Per och mig de första milen. Vi haltade redan innan start, medan Sofia traskade på fint i vandringsskor och de rätta Lundhagsprylarna. Sofia är bra på att springa och även en riktigt outdoorsmännsiska som håller till i Abisko och Sarek under sina semesterveckor. Det var knäckande att se henne trippa fram när vi så kallade vältränade konditionsidrottare slet ont.

Andra dagen kändes det åtminstone lite bättre och precis som första dagen gjorde vi tre längre stopp a´ 30 minuter på de officiella Vasaloppskontrollerna, i övrigt i stort sätt inga pauser. Det gick att få dricksvatten på många ställen längs vägen, så man behöver inte ha med sig en massa vattenflaskor. Tack! Toaletter finns det också gott om längs vägen. Och övernattningsstugor. För 25 kr finns säng och madrasser. Vi hade kunnat ta med sovsäck och kudde och undvikt vandrarhemmet om vi velat, men det var gott att komma inomhus och köpa lite mat.

Höjdpunkten dag två var utsikten från Hökberget, strax efter kontrollen i Hökberg. Att komma fram till målportalen sent på kvällen efter 10 tim och 10 min vandring var också ofattbar lycka. Vi gick inte en meter efter det. Ida fick hämta oss på Vasagatan och köra bort oss till en pizzeria. Jag tog två hawaii. Sedan var det bara att gå upp och åka till Rättvik dagen efter och tävla i Mörksuggejakten, 70 km MTB. Konstigt nog gick det bra, trots att jag haltade när jag försökte jogga som uppvärmning. Det kanske var två vilodagar man fick i alla fall…

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Vandring på Vasaloppsleden – jättefint och jättelångt

Sist på MTB-SM i snygg cykelhjälm

Postat den juli 13, 2011 av Erik Wickström
Min överman Martin och jag.

Min överman Martin och jag.

Resultat från mountainbike-SM i Borås finns här.

Jag blev sist på mountainbike-SM i Borås idag. Det känns lite exotiskt. Typ som afrikanen Philip Boit som var hopplöst efter alla andra i längdspåren när det begav sig. Eller den brittiske backhopparen Eddie the Eagle. Trots att jag hade extremt välrakade ben, körde med en lila cykelhjälm (produkttest för Rudy Project) och kunde tempobanan utan och innan gick det alltså åt skogen.

Men riktigt så exotiskt är det inte. Jag punkterade med 2 km kvar på den ca 9 km långa tempobanan, och promenerade in i mål. Annars hade faktiskt inte blivit sist, men ganska långt ned i listan. Trial MTB på steniga och rotfyllda stigar är inte min grej, men jag trodde att jag skulle ha en chans mot min kompis Martin Ewaldsson. Martin har laddat inför SM ända sedan jag spöade honom i Lida Loop i juni. Nu hade han bjudit in hela sin egen släkt, sin flickväns släkt och typ alla sina Facebook-vänner för att de skulle kunna ge honom tider på mig. Jag startade 2,5 min före honom.

Tyvärr fick jag se mig besegrad. Ungefär där jag fick punka låg han ca 40 s före mig, så i mål hade det nog blivit typ 50-55 s om min slang inte hade gått sönder. Jag kan bara säga stort grattis Martin, du var min överman idag, och du gjorde dessutom en fantastisk insats i din andra MTB-tävling: 30:e man på SM! Synd bara att lyckan inte varar för evigt, eftersom jag kommer slå dig i Bockstensturen i september.

Bilderna är tagna av Fredrik Rosengren, som imponerande nog kom tvåa i duoklassen i Haglöfs Åre Extrem Challange.

Publicerat i Cykel | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Sist på MTB-SM i snygg cykelhjälm

Bilder Mörksuggan andra delen

Postat den juli 11, 2011 av Erik Wickström

De sista bra och dåliga bilderna från Mörksuggejakten 2011 finns nedan.

Publicerat i Cykel | Kommentarer inaktiverade för Bilder Mörksuggan andra delen

Bilder Mörksuggejakten 2011

Postat den juli 11, 2011 av Erik Wickström

Mörksuggan 2011 genererade massvis med bilder på SD-kortet. Många bra, många dåliga. Men vem vill inte se säg själv på bild? Ida fångade nog typ hälften av alla startande. Detta var bara första delen av bilder.

Publicerat i Cykel | Kommentarer inaktiverade för Bilder Mörksuggejakten 2011

Mörksuggan 2011 – intervjuer med segrarna

Postat den juli 11, 2011 av Erik Wickström

Emmy Thelberg gör som vanligt ett trevligt och förvirrat intryck.

Magnus Darvell tog årets första seger i långloppscupen och ser fram emot SM.

Publicerat i Cykel | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Mörksuggan 2011 – intervjuer med segrarna

Mörksuggejakten 2011 the story

Postat den juli 10, 2011 av Erik Wickström

Resultat Mörksuggejakten 2011 finns här.

Daniel Tynell cyklar fort i skogen och stakar fort på myrar.

Daniel Tynell cyklar fort i skogen och stakar fort på myrar.

Årets helt klart finaste bana! Jag är i mål och sitter med min vän laptopen på en ekogård någonstans utanför Rättvik, kan den heta Kal-Tövåsen? Livet är rättvist just nu. Solen skiner, Ida har precis börjat sin semester och ikväll väntar opera på Dalhalla med vännerna Per och Sofia.

Gårdscafét serverar kokkaffe på vedspis, samt knäckebröd med hemkärnat smör och egenystad ost. Hönorna går omkring under borden och i fäboden leker kattungarna. Datorn känns onekligen både anakronisk och malplacerad i dessa environger (det blev tre svåra ord i en mening där säger Ida, men skit samma).

Emmy Thelberg vann damklassen. Men jag slog henne igen. Nu står det 2-2 i inbördes möten.

Emmy Thelberg vann damklassen. Men jag slog henne igen. Nu står det 2-2 i inbördes möten.

Kaffe är prestationshöjande för cyklister
Uppladdningen inför Mörksuggejakten blev minst sagt annorlunda. Eftersom jag jobbar med tidningen Vasalöparen kändes med trevligt att gå Vasaloppsleden fredag och lördag när vi ändå var i Dalarna. Det visade sig vara riktigt tufft för benen. Som Lina Börjes uttryckte det: ”Det är ju jobbigare att gå Vasaloppsleden än att springa den”. Efter 12 timmar vandring med 10 kg ryggsäck första dagen var vi helt döda. Efter tio timmars sömn på vandrarhemmet i Evertsberg gick vi 10 timmar andra dagen och dog en gång till. Skavsår å det grövsta, smärta både här och där, träningsvärk, utmattning i största allmänhet och ont överallt. Mer om detta i ett inlägg nästa vecka.

Här kommer jag uppför Vidablick, strax efter starten.

Här kommer jag uppför Vidablick, strax efter starten.

Hur som helst återhämtade jag mig bra. Efter två hawaiipizzor igår till middag och två koppar kaffe idag till frukosten kände jag mig fit for fight igen. Jag haltade fortfarande, men att cykla gick bra. Det är kanske så det känns att vara en så gammal och sliten rökare att man måste få assistans för att tända ciggen. För att sedan röka ihjäl sig.

Bra uppför – feg utför
Men jag överlevde på cykeln idag, jag kände mig de facto efter omständigheterna ganska pigg. Starten var optimal för mig: först ca 2 km masterstart (långsamt bakom motorcykel) och sedan en rejäl klättring på asfalt. Typ 200 höjdmeter upp till Vidablick. Efter det hade jag en bra position, men blev som vanligt omkörd i nedförsbackarna. Hela loppet tappade jag åter placeringar nedför och tog uppför. Skit också att jag är så förbannat feg, varför måste jag vara så rädd för att krascha? Ida och mamma är de enda som är glada att jag är så harig.

Chip på hjälmen. En nyhet.

Chip på hjälmen. En nyhet.

BANAN VAR JÄTTEFIN. Förvisso en del asfalt, men milsvis med små stigar i tallskogen nästan helt utan rötter. Det är mountainbikekörning när den är som bäst – stigigt utan att vara tekniskt skitsvårt för en lekman. Det var även en hel del vackra, slingriga grusvägar, tyvärr med en del rullgrus, så där tappade jag tid i alla kurvor pga min försiktighet.

Täten i starten.

Täten i starten.

Det märktes att banan var den hittills lättaste i årets långloppscup rent tekniskt: dels var det färre som lagade punkteringar längs vägen, dels var det färre som väggade. I de tidigare loppen har jag tagit många placeringar sista milen då folk stått som parkerade i backarna, nu höll folket farten.

Rikard Andreasson har många topp-10-placeringar i Vasaloppet, men är lika feg som mig på en mountainbike.

Rikard Andreasson har många topp-10-placeringar i Vasaloppet, men är lika feg som mig på en mountainbike.

Skidåkarna kom till start mangrant: Daniel Tynell, Anders Solin och Stefan Sunnerberg slog mig ganska obarmhärtigt, medan jag lyckades aktersegla Rikard Andreasson med bred marginal. John Vikman, B-landslagsman tävlandes för Borås GIF när det begav sig, körde också riktigt bra trots ett getingstick på tungan på en avlägsen tallmo i Dalaskogarna. Speaker för dagen var elitåkaren Adam Johansson, som är en av killarna bakom kalendern, där ett gäng skidåkare viker ut sig. Apropå skidåkare så var det smått nostalgiskt att målområdet låg vid IK Jarls klubbstuga i Rättvik. Senast jag var där var som 13-åring för att tävla i Kalle Anka Cup på skidor. Jag kände igen mig, men det kändes inte lika stort idag som då.

Jättestorttack till Ida, Sofia och Per som servade och sällskapade med bravur idag.

Delar av kön till cykeltvätten.

Delar av kön till cykeltvätten.

Mörksuggejakten 10 juli 2011
Tid: 2:33, segraren Magnus Darvell var ca 18 min före
Placering: 38:a i elit, 63:a totalt
Utrustning: Twenty-Nine Lite 1000-D, 29 tums hjul, funkade perfekt. Och äntligen ett däcktryck som kändes helt lagom för mig med en lekamen på ca 70 kg: knappt 2 bar. På mountainbike sägs det att man kan ha lite lägre däcktryck på storhjulingar.
Energiintag: En flaska sportdryck (750 ml) med koffein + 1 liquid, allt från Enervit
Väder: Ca 20 grader och tidvis regn, svag vind. Torrt i terrängen. Sol före och efter.
Antal ”löpningar” med cykeln: 0
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 4 (varav 2 självförvållade)
Betyg för banan: 9 av 10. Så attans vackert. Fina stigar i tallskogen med få rötter. MTB-racing när den är som bäst. Ca 2 km efter masterstarten bar det brutalt uppför i 200 höjdmeter till Vidablick på asfalt. Det passade mig bra, och det spred ut fältet. Totalt hade banan kanske 1 mil asfalt, annars jättefina grusvägar och stigar. Ett litet minus för att faror (typ stora stenar och små broar) inte var ordentligt utmärkta; vi bor ju trots allt i trygghetnarkomanernas land.
Betyg för tävlingsområdet: 9 av 10. Fin liten minimässa och god pastasallad med kyckling efteråt. Bästa after bike-maten hittills. Stort minus för oändligt lång kö till cykeltvätten. Tack för närheten till allt: parkering, varmvattensdusch, start och mål låg alla inom 500 meter.
Resultatservice: Listor anslogs snabbt efter målgång, inga resultat på nätet kl. 18.30.
Kaffet: 9 av 10. Varmt och välbryggt kaffe från Löfbergs Lila för en tia.
Citatet: ”Jag kände att jag skulle vinna redan första milen”. Segraren Magnus Darvell kände tidigt i loppet att årets formtopp hade anlänt, lagom till MTB-SM som avgörs i Borås nästa vecka.

Intervjun med segrarna kommer tyvärr inte upp idag, förhoppningsvis i morgon kväll. Ett större gäng bilder på en massa deltagare får också vänta. Dalhallakoncerten stänger snart entén.

Ida lyckades fånga livspussel-Henrik Öijer, Mallisvacker-Anders Sollin och Vasalopps-Daniel Tynell på en och samma bild. Imponerande!

Ida lyckades fånga livspusselbloggar-Henrik Öijer, Mallisvacker-Anders Sollin och Vasalopps-Daniel Tynell på en och samma bild. Imponerande!

Publicerat i Cykel | Etiketter , , , , | 2 kommentarer