Vid foten av Pichl-backen i träningsparadiset Ramsau i höstas

För att bli av med armbågsproblem som många skidåkare lider av tror jag främst på två saker: hård exentrisk styrketräning för tricepssenan och en fjädrande stav som StaffanStaven. Detta ska jag nu försöka utveckla.

Jag fick stora stora problem med armbågsont i juli och det förföljde mig ända till december. Hösten 2010 och hösten 2011 hade jag också ont, men då gick det över på en månad.

Nu har jag inte ont längre och jag får ganska ofta mejl om hur jag gjorde för att bli av med problemen. Det jag först prövade var:
– Antiinflammatoriska piller
– Voltarensalva
– Armbågsskydd typ Vulcan
– Stel textiltejp runt armen nedanför och ovanför armbågen
– TENS, Transkutan Elektrisk NervStimulering, med hjälp av Cefar Femina, som även Ida använde och uppskattade när hon var tjock med Astrid
– Stretching
– Massage
– Mjuka stavar
– KraftStaven

Den skidåkande holländarens mottagning i österrikiska Ramsau

Hjälp från Alperna
När jag sedan var i Ramsau i oktober hade jag inte kört någon stakträning alls på fyra månader och mycket lite klassisk skidåkning/rullskidåkning överhuvudtaget. Det var ingen rolig träningssituation. Istället hade det blivit mycket cykel, benskejt och lite löpning. Där nere hade jag gott om tid och bestämde för att googla fram en sjukgymnast. Det blev en holländare som hade åkt VM i Falun 1993 och döpt sitt barn till Morgen i förnamn, för att hedra Torgnys guld på den avslutande femmilen. Holländaren Vincent Vermeulen inledde med en 10 minuter lång monolog (dock väldigt intressant) om sitt eget skidåkande, namnen på vilka som var dopade på 90-talet och vad han visste om Sverige som land. Sedan lyssnade han noga på min anamnes och nickade som om han förstod precis. Och det tror jag han gjorde. De här anteckningarna tog jag efter besöket:

Mycket intressant besök hos sjukgymnasten idag. Han sade ungefär så här: träna på som vanligt, men kör maxstyrka långsamt upp och långsamt ned för din klena tricepssena 5 min varannan dag (3*5 superdjupa dips och 3*10-12 superdjupa armpress med benen förhöjda, ”full range motion”). Det kommer göra lite ondare i början, gärna ont vid styrketräning, men det gör inget. Senan måste belastas och stärkas, då försvinner problemen. Jämför med hälseneproblem, där excentriska tåhävningar som gör ont i början kan göra underverk, helt enligt Håkan Alfredssons studie.

Släng alla smärtlindringar
Han poängterade gång på gång att tricepssenan är svag och måste stärkas, därför är det dumt att vila helt. När jag berättade om piller, TENS, massage, stretching och armbågsskydd sade han bara: ”Just through that away, all of it”. Det kan jag hålla med om, bättre att gå till botten med problem istället för att smärtlindra. På ett tidigt stadium (första dagarna) tror jag dock det kan vara bra att ösa på med lite smått och gott från Apoteket för att hindra eventuell inflammation.

StaffanStaven med kolfiberhylsa. Kolfiber blir man alltid glad av. Detta är mina stavar, Oneways toppmodell, så pendeln är fortfarande bra. Foto: Magnus Östh.

Jag körde min styrketräning, delvis på en dipsställning som jag fick i för tidig julklapp av mor och far (innan dess mellan två stolar) och efter en dryg månad var jag smärtfri. Med en 12 kg kettlebell i en ryggsäck var det jobbigt att göra superdjupa dips långsamt, men min tricepssena stärktes.

Nu känner jag nästan aldrig någonting i armbågen, vilket dock kan ha flera faktorer, även ifall jag helt klart främst tror på styrkan och den fjädrande/dämpande staven.

1. Styrketräning för tricepssenan
2. Jag började åka med StaffanStaven igen. Året innan hade jag åkt med den dämpande StaffanStaven, men den gick sönder i en transportskada vid Vasaloppet, så jag åkte istället med KraftStaven på sommaren. StaffanStaven fjädrar och den ska jag garanterat åka med hela kommande barmarkssäsong.
3. Asfalt blev snö. Snö är mer skonsamt för armbågarna än asfalt.
4. Jag var sjuk mycket och tränade lite mindre.

När jag går in på StaffanStavens hemsida ser jag att det står att Mattias Carlzon vann H35-klassen på rullskids-SM med StaffanStaven. Det är faktiskt inte riktigt korrekt. Z tränar med den hela tiden och är supernöjd, men som tävlingsstav är den inte optimal, eftersom man förlorar aningen med kraft. Han sopade hem bucklan i Lidköping med en ”vanlig” stav den gången.