Startklar
Resultat CykelVasan 2012 finns här, bilder finns här. Några av bilderna i det här inlägget är tagna av Adam Steen, som numer är träningsnarkoman.
Två konditionsidrottsbloggare. Jag är störst vintertid, Henrik Öijer är störst sommartid. Öijer gjorde en riktigt strong insats igår och blev 37:a. Klicka på bilden för att komma till hans blogg.
Sådärja. Nu har jag tagit mig igenom CykelVasan 2012. Min vår och sommar har varit tuff på alla fronter och senaste veckorna har kroppen, knoppen och formen inte varit på rätt ställe. När jag ställde mig på startlinjen visste jag att förutsättningarna inte skulle tillåta mig att cykla som jag ville. Redan i första backen kände jag syran direkt, inte alls samma känsla som jag brukar ha uppför. Vanligtvis ställer jag mig upp och kör om en massa folk uppför, nu fanns det NOLL krut i benen. Startpositionen var bra. Jag lade cykeln i startled ett en dryg timme innan start och hade då ca 50 cyklister framför mig.
Jag lyckades i alla fall hänga med den jättelika tätklungan uppför backen. Sedan släppte jag och det kändes rätt skönt. Men så kom tävlingsjävulen in och med lite vilja lyckades jag återansluta till tätklungan två gånger och i Mångsbodarna var jag faktiskt bara en dryg halvminut efter täten.
Martin Josefsson och Rickard Sohlin, två män som vet hur man ska se snygg ut på bild
Illa utför
Sedan föll jag som en sten genom fältet ner till Tennäng. I nedförsbackarna efter Mångsbodarna tappade jag ca 30 placeringar, det är skandal. Det berodde dels på för högt däcktryck (2,6 bar var verkligen ingen höjdare), dels på min undermåliga utförsteknik. Sedan gick det egentligen ganska dåligt fram till Evertsberg. Jag trivdes inte alls på de steniga skogvägarna, jag tänkte att CykelVasan mer skulle bestå av släta grusvägar. Men Vasaloppet har verkligen gjort ett jättejobb med banarbetet. I premiärupplagan 2009 var med mer asfalt och mer single track.
Trevligt kalas efteråt. Stort tack Johan Cederlund!
Från Evertsberg och in till mål gick det bättre och loppet blev roligare. Jag hade förlikats med att jag inte var världsbäst för dagen (många av de som blev topp 50 igår slog jag förra året) och höll ihop med ungefär samma klunga på 10-15 personer hela tiden. När de satte upp farten med en mil kvar lyckades jag kämpa mig kvar som siste man i klungan hela vägen. Det var tiden som gav mig motivation och jag är stolt över att jag inte släppte.
Vasaloppsdubbeln
2:58:51 innebär sub 3. Jag kände mig verkligen som en motionär som tänkte på tidsmål istället för placeringsmål! Men sub 3 i CykelVasan och sub 4 i Vasaloppet är det fanimej inte många som har klarat! Så det så.
TACK alla ni som kommer fram och pratar med mig. Överallt – i startfållan, i målområdet, vid klädutlämningen, i omklädningsrummet – kommer det fram folk jag aldrig har sett och tackar för en bra och inspirerande blogg. Det enda jag brukar få fram är ”Tack, jättekul att höra”. Och det stämmer ju också rätt bra med vad jag känner.
Efteråt åkte Rickard (4:27 h, starkt jobbat med en ful sadelklämma), Martin (3:20 h från startled 18!!!) och jag till Johan Cederlund som bjöd på god mat och dryck. Korvarna från Siljan Chark går inte av för hackor. Deras gäng åker CykelVasan för Zorns vänner. Det blev en jättetrevlig kväll med en härlig blandning och endorfinsnack och eventuella framtida samarbeten. Spana gärna in Zornmuseets hemsida, och glöm framförallt inte att se tavlorna vid nästa besök i Mora!
CykelVasan 11 aug 2012
Tid: 02:58:51, segraren Jesper Dahlström hade 2:47:20
Placering: 112:a av ca 7400 (fick spö av en dam, den i Norge boende tyskan Nina Gässler)
Utrustning: Big Nine Carbon 3000-D, 29 tum hard tail, originalutrustad med lite rejsigare bakdäck. Funkade perfekt förutom att jag hade ett tryck på 2,6 bar, på tok för mycket. De flesta jag pratade med i eliten hade 2,0 till 2,2 bar.
Energiintag: 8 dl sportdryck med koffein från Enervit + 2 st koffeingeler från Enervit
Uppladdningsvin: Baron de Ley Reserve, Rioja. Bästa riojan jag druckit på länge, man måste tydligen ta sig norr om 100 kr-strecket för att spanska viner inte ska vara blaskiga. Tack Rickard!
Nedvarvningsvin: En italienare…
Väder: Ca 18 grader och sol. Torrt i terrängen.
Antal krascher: 0
Totalt antal ”urklippningar” från pedalerna med fotisättning: 0
Betyg för banan: 8 av 10. Perfekt bana för att locka den breda massan: rejäla vägar där det alltid går att köra minst två personer i bredd, inga tekniska partier och mycket lätt kupering. Skiljer sig mycket från övriga Långloppscupen, vars banor alltid innehåller några kilometer stigar. En stor del av CykelVasans vägar var dock inte släta grusvägar, utan mycket steniga skogsvägar som man byggt på senare år.
Betyg för tävlingsområdet: 9 av 10. Vasaloppet som arrangör. Vad mer behövs säga? Alltid världsklass på evenemang. Dock avdrag för uteblivna väsentligheter till maten efteråt.
Betyg för kaffet: 0 av 10. Jag kanske såg dåligt, men var fanns Bregott och kaffe vid maten efteråt.
Citatet: Inget citat, men att se Jesper Hjortsberg efter att han kraschat i Mångsbodarna var ingen rolig syn. Hans blick berättade om ilska, frustration och besvikelse på ett sätt som nästan gjorde ont inuti mig. Mycket har gått emot denne trevlige cyklist i år och nu fick han bryta redan efter dryga två mil. Jag tyckte så jäkla synd om honom. Du kommer igen Jesper!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
