Scandic Cup Ulricehamn i bilder

Postat den februari 17, 2013 av Erik Wickström
Yvonne Ryding vann Miss Universum 1984 och var i Ulricehamn igår, eftersom henns mans (eller var det sambos?) barn åker skidor. Visst är hon snygg!

Yvonne Ryding vann Miss Universum 1984 och var i Ulricehamn igår, eftersom hennes mans (eller var det sambos?) barn åker skidor. Visst är hon snygg!

Martin, Josefin, Ida, Astrid och jag åkte till Ulricehamn igår och tittade Scandic Cup/Team Sportia, vilket betyder Sverigecuptävlingar för seniorer och juniorer. Vilket betyder att Sveriges bästa skidåkare är på plats förutom landslaget och långlopporna.

Det blev några roliga timmar på skidstadion Lassalyckan och Astrid fick hälsa på många trevliga skidåkare. Jag hade med mig kameran, men vi har en ganska enkel utrustning som inte gör sig så bra i mulet väder. Att ta actionbilder i solsken går bra, men i mulet väder behöver man ett lägre bländartal, och så fina grejer har inte vi. Eller så kan man säga att actionbilderna kunde varit bättre om personen som höll i kameran vore lite bättre…

Alla bilder är fria att använda på hemsidor, Facebook, bloggar etc med tydlig och KLICKBAR hänvisning till denna blogg.

Publicerat i Skidor, Träning | Etiketter , , , , | Kommentarer inaktiverade för Scandic Cup Ulricehamn i bilder

Ajajaj, inte alls bra

Postat den februari 15, 2013 av Erik Wickström

Det blir inget Ymerlopp för mig på söndag. Inte en chans att jag ställer ut. Efter en massa sjukdoms- och skadeproblem såg jag fram emot att logga en massa h denna vecka (träna mycket), men istället för en mängd härliga och hårda pass har det blivit följande dos:

Måndag: Vila
Tisdag: Vila
Onsdag: 50 min lugn klassisk åkning med en stav med Martin Ivarsson
Torsdag: 1,5 h lugn benskejt med Robert Malmgren

(Att åka utan stavar är lite lättare och ger generellt bättre pulsträning om man gör det skejt istället för klassiskt. Så nu bröt jag mitt nyårslöfte, att inte sära på benen innan Vasaloppet. Men i januari månad blev det i a f inte ett enda skejtpass.)

Ymerloppet 2010. Jag 1:a före Tobias Westman och Martin Josefsson. I år kommer jag inte till start.

Ymerloppet 2010. Jag 1:a före Tobias Westman och Martin Josefsson. I år kommer jag tyvärr inte till start.

Jag kände en svag, annorlunda smärta högt upp till vänster i ryggen innan loppet i söndags. Jag tror det kom från Marcialonga först och främst. Smärtan var då svag, men på sista milen i Ulricehamnsloppet gjorde det ganska ont och kvällen efter var fylld av smärta. Måndag och tisdag vilade jag och hade till och med ont när jag låg i sängen och när jag vred kraftigt på ratten i bilen. Nu är det bättre, men långt ifrån bra.

”Otur” är ett ord jag inte tänker använda, eftersom det är ett av svenska språkets sämsta ord. Men det känns inte riktigt rättvist. När jag äntligen har kortare arbetsdagar, är frisk och fått till en riktigt bra form så händer detta. Det är verkligen inte bra för Vasaloppsförberedelserna, jag har ju liksom aldrig tagit igen den träning jag missat i november, december och januari. Naprapaten David Privér, som vikarierade som idrottslärare åt oss när jag gick på högstadiet i Sandared, säger typ att jag har en svullen sena nära bakre revbensfästet. Typ. Han satte nålar där i tisdags och jag skrek högt. Idag ska jag dit igen och då ska jag också skrika. Men han verkar snäll utan nålar.

Det bästa med att vara skadad är att man får mycket tid med familjen. Idag coachade Astrid och jag Ida när hon körde 8 st 1.45 min-intervaller på skidstadion. Det var Idas 7:e skidpass för säsongen och förhoppningsvis kommer hon ställa av allt och alla i TjejVasan, som hon i år ska köra för 3:e gången.

Publicerat i Träning | Etiketter | 2 kommentarer

Armbågsont från stakning: förslag på lösning

Postat den februari 15, 2013 av Erik Wickström
Vid foten av Pichl-backen i Ramsau

Vid foten av Pichl-backen i träningsparadiset Ramsau i höstas

För att bli av med armbågsproblem som många skidåkare lider av tror jag främst på två saker: hård exentrisk styrketräning för tricepssenan och en fjädrande stav som StaffanStaven. Detta ska jag nu försöka utveckla.

Jag fick stora stora problem med armbågsont i juli och det förföljde mig ända till december. Hösten 2010 och hösten 2011 hade jag också ont, men då gick det över på en månad.

Nu har jag inte ont längre och jag får ganska ofta mejl om hur jag gjorde för att bli av med problemen. Det jag först prövade var:
– Antiinflammatoriska piller
– Voltarensalva
– Armbågsskydd typ Vulcan
– Stel textiltejp runt armen nedanför och ovanför armbågen
– TENS, Transkutan Elektrisk NervStimulering, med hjälp av Cefar Femina, som även Ida använde och uppskattade när hon var tjock med Astrid
– Stretching
– Massage
– Mjuka stavar
– KraftStaven

Den skidåkande holländarens mottagning i österrikiska Ramsau

Den skidåkande holländarens mottagning i österrikiska Ramsau

Hjälp från Alperna
När jag sedan var i Ramsau i oktober hade jag inte kört någon stakträning alls på fyra månader och mycket lite klassisk skidåkning/rullskidåkning överhuvudtaget. Det var ingen rolig träningssituation. Istället hade det blivit mycket cykel, benskejt och lite löpning. Där nere hade jag gott om tid och bestämde för att googla fram en sjukgymnast. Det blev en holländare som hade åkt VM i Falun 1993 och döpt sitt barn till Morgen i förnamn, för att hedra Torgnys guld på den avslutande femmilen. Holländaren Vincent Vermeulen inledde med en 10 minuter lång monolog (dock väldigt intressant) om sitt eget skidåkande, namnen på vilka som var dopade på 90-talet och vad han visste om Sverige som land. Sedan lyssnade han noga på min anamnes och nickade som om han förstod precis. Och det tror jag han gjorde. De här anteckningarna tog jag efter besöket:

IMG_2870Mycket intressant besök hos sjukgymnasten idag. Han sade ungefär så här: träna på som vanligt, men kör maxstyrka långsamt upp och långsamt ned för din klena tricepssena 5 min varannan dag (3*5 superdjupa dips och 3*10-12 superdjupa armpress med benen förhöjda, ”full range motion”). Det kommer göra lite ondare i början, gärna ont vid styrketräning, men det gör inget. Senan måste belastas och stärkas, då försvinner problemen. Jämför med hälseneproblem, där excentriska tåhävningar som gör ont i början kan göra underverk, helt enligt Håkan Alfredssons studie.

Släng alla smärtlindringar
Han poängterade gång på gång att tricepssenan är svag och måste stärkas, därför är det dumt att vila helt. När jag berättade om piller, TENS, massage, stretching och armbågsskydd sade han bara: ”Just through that away, all of it”. Det kan jag hålla med om, bättre att gå till botten med problem istället för att smärtlindra. På ett tidigt stadium (första dagarna) tror jag dock det kan vara bra att ösa på med lite smått och gott från Apoteket för att hindra eventuell inflammation.

StaffanStaven med kolfiberhylsa. Kolfiber blir man alltid glad av.

StaffanStaven med kolfiberhylsa. Kolfiber blir man alltid glad av. Detta är mina stavar, Oneways toppmodell, så pendeln är fortfarande bra. Foto: Magnus Östh.

Jag körde min styrketräning, delvis på en dipsställning som jag fick i för tidig julklapp av mor och far (innan dess mellan två stolar) och efter en dryg månad var jag smärtfri. Med en 12 kg kettlebell i en ryggsäck var det jobbigt att göra superdjupa dips långsamt, men min tricepssena stärktes.

Nu känner jag nästan aldrig någonting i armbågen, vilket dock kan ha flera faktorer, även ifall jag helt klart främst tror på styrkan och den fjädrande/dämpande staven.

  1. Styrketräning för tricepssenan
  2. Jag började åka med StaffanStaven igen. Året innan hade jag åkt med den dämpande StaffanStaven, men den gick sönder i en transportskada vid Vasaloppet, så jag åkte istället med KraftStaven på sommaren. StaffanStaven fjädrar och den ska jag garanterat åka med hela kommande barmarkssäsong.
  3. Asfalt blev snö. Snö är mer skonsamt för armbågarna än asfalt.
  4. Jag var sjuk mycket och tränade lite mindre.

När jag går in på StaffanStavens hemsida ser jag att det står att Mattias Carlzon vann H35-klassen på rullskids-SM med StaffanStaven. Det är faktiskt inte riktigt korrekt. Z tränar med den hela tiden och är supernöjd, men som tävlingsstav är den inte optimal, eftersom man förlorar aningen med kraft. Han sopade hem bucklan i Lidköping med en ”vanlig” stav den gången.

Publicerat i hälsa, Rehab, Rullskidor, Skidor, Styrka, Träning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | 11 kommentarer

Syreupptagningstester: 77, 73, 74 och 70

Postat den februari 14, 2013 av Erik Wickström
Syreupptagningstest på Aktivitus i Göteborg på en Cross Trainer

Syreupptagningstest på Aktivitus i Göteborg på en Cross Trainer 16 januari i år. 4.9 l/min med vikten 70,5 kg gav testvärdet 70 ml/min/kg.

Det råder märkligt nog en tystnadspliktkultur inom svensk elitskidåkning när det gäller testtävlingar, intervalltider och syreupptagningstester. Jag själv – som ligger i gränslandet mellan elit och elitmotionär – jobbar däremot med full transparens.

Med glädje publicerar jag alla resultat i allt möjligt i alla idrotter i hopp om att åtminstone kunna inspirera några till träning. Jag vet till exempel att många läsare har haft mina SkiErg-tider på 5000 m (PR 18.01 min) och 5 st 1000 m-intervaller (PR 3.31 min i snitt) som riktmärken. Det gör mig jätteglad!

TV-shop here I come!

TV-shop here I come!

VO2 max-test på cross trainer
För en knapp månad sedan gjorde jag mitt livs fjärde (tror jag) syreupptagningstest, även kallat VO2 max-test. Det var på en cross trainer på Aktivitus i Göteborg. Mattias ”Lunkan” Lundqvist startade detta företag i forntiden och nu har han kommit upp sig i smöret till den milda grad att han har anställt en kille som gör testerna. En trevlig och kompetent kille med med Patrik Stigaeus. Chefen Mattias är för övrigt väldigt duktig på idrottsfysiologi och även en mycket duktigt konditionsidrottare, med fokus på cykel (åtminstone tidigare…).

Aktivitus testar folk på löpband och cykel, nu vill han även använda sig av en cross trainer, alltså en sådan där TV-shop-maskin som gymfolket värmer upp på innan skrotlyftandet tar vid. De ville utvärdera testprotokollet och undrade om jag vill komma dit för ett kostnadsfritt test. Självklart! Innan testet hade jag inte rört en cross trainer sedan 2008, då jag körde 70/20-intervaller i gryningen på ett hotellgym i samband med en mjölkkonferens i Mexiko.

Torsby testcenter hösten 2011

Torsby testcenter hösten 2011

Trötta ljumskar
Dessutom tränade jag inte så mycket i december och januari, och den träning jag bedrev handlade mest om stakning. Så en brutal träningsvärk i ljumskarna satt i ungefär under två veckor. Själva syreupptagningstestet gick bra och masken satt fint utan det minsta läckage. Jag kom upp bra i puls, 183, vilket är det samma som rullskidstestet på band förra året. Men resultatet var som väntat lägre. I januari i år var mitt träningstillstånd verkligen inte bra och värde på 70 ml/min/kg är inte där jag brukar ligga. Hade jag gjort det i helgen hade siffran varit högre.

Syreupptagningstest ska absolut helst göras med mask, som mäter inandad syre och utandad koldioxid. Men ett uppskattat värde som ofta ligger inom 5 % fel kan göras genom att kolla på R-R-värdet på pulsen. R-R-värdet talar om hur tidsintervallerna mellan hjärtslagen varierar (jag vet, skitkonstigt, men det stämmer enligt flera testcenter och har stämt för mig). Självklart skiljer sig olika testapparaturer åt och helst ska göra testerna grennära (likt sin huvudsport) för att få ut max. Men jag upplever att Aktivitus, Sport Support Center och Torsby Testcenter ger hyfsat liknande värden. Det skulle vara kul att pröva Falun, Östersund och Bosön också!

Så här har mina tester gått (se även bilderna på protokollen):
2006: Löpning, 77 ml/min/kg. Då vägde jag bara 65,3 kg och hade inga muskler och 4 procent kroppsfett. Detta var två månader efter att jag blev 12:a i Lidingöloppet och vann Göteborgs Marathon på 2.32.
2010: Testcykel, 73 ml/min/kg. Kom tyvärr inte alls upp i puls på det testet (mer än 10 slag ifrån) och hade nog kunnat få ett riktigt bra värde annars. Hade sprungit halvmaran på 1.12 sommaren innan.
2011: Rullskidor K, 74 ml/min/kg (läs blogginlägg här). Under ett träningsläger, men kändes bra och tog i alla fall ut mig ordentligt (läs filmklipp nedan).
2013: Cross trainer, 70 ml/min/kg. Testet gick superbra, men skade- och sjukdomsproblem tidigare gjorde att träningstillståndet inte var så bra.

Syreupptagningstest rullskidsband Torsby hösten 2011.

Syreupptagningstest Cykel 2010-04-15

Syreupptagningstest cykel 2010-04-15

Syreupptagningstest löpning november 2006

Syreupptagningstest löpning november 2006

Publicerat i Cykel, hälsa, Löpning, Träning | Etiketter , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Förra veckans träning

Postat den februari 13, 2013 av Erik Wickström
Astrid och jag tittar på när Ida matar sina föräldrars kor i Aplared utanför Borås

Astrid och jag tittar på när Ida matar sina föräldrars kor i Aplared utanför Borås

Jag skriver inte träningsdagbok längre, men jag brukar spara tiderna i klockan en vecka och titta tillbaka ibland. Eftersom jag var i riktigt bra slag i söndags så tänkte jag skriva ner hur veckan såg ut.

Det blev 12.37 timmar med bra kvalité, vilket gör det till den bästa träningsveckan i oktober. Precis, jag har inte kört många timmar i vinter.

Måndag: Vila.
Tisdag:
– 1,5 h lugn stakning. Underbart att åka utan skyhöga stressnivåer i kroppen efter att Vasalöparen äntligen lämnades till tryck.
– 6 st 3 min-intervaller stakning. Totalt 35 min. Direkt efter skidskolan. Förvånansvärt pigg bara två dagar efter König.
Onsdag:
– 1,5 h lugnt klassiskt
– 33 min löpning med joggingvagnen + 30 min styrka i träningsrummet. Astrid vaknade 8 min in i styrkan, men tyckte det var helt OK att jag fortsatte så länge hon fick uppmärksamhet mellan övningarna.
– 30 min SkiErg i 2.00 min/500 m-fart på motstånd 6 med ett 10 s-ryck var 3:e minut
Torsdag:
– 40 min skidor typ A2, strax under långloppsfart
– SkiErg-intervaller på motstånd 7. Körde först 3 st 1000 m med 1 min vila, alla på 3.39 min. Sedan vaknade Astrid, men efter några minuters grejande tittade hon på när jag körde en 2000 m-intervall på 7.08 min. Med ögonkontakt och prat så tyckte hon det var kul att sitta och titta. Totalt 30 min
Fredag:
– SkiErg 5000 m test, motstånd 7.  18.17 min, bra resultat och jämna splits. Kände redan igår att formen är på g. Tänk om man skulle ha korta arbetsdagar lite oftare.
– 3 h lugnt klassiskt. Rejält sliten sista 30 min. Kul att köra andra halvan med Martin Josefsson, årets längsta träningspass för både min och hans del.
Lördag:
– 1.15 h klassiskt i Ulricehamn med Z och Rickard Bergengren inkl 3 st intervaller (3,2,1 min) i långloppsfart med 1 min vila
Söndag:
– Ulricehamnsloppet 2.04 h. 2:a, 1 s efter. Kändes kanon. Lätt hela vägen. Blanke ski. Superbra glid. 10 min uppvärmning, ingen nedvarvning.

Totalt 12.37 h

Publicerat i Träning | 4 kommentarer

Z och Rickard Bergengren

Postat den februari 12, 2013 av Erik Wickström
Mattias Carlzon och Rickard Bergengren. Alltid skitroliga att träna med. Mycket diskussioner kring nya prylar, puls och spannhöjder.

Mattias Carlzon och Rickard Bergengren. Alltid skitroliga att träna med. Mycket diskussioner kring nya prylar, puls och spannhöjder.

För drygt tre år sedan gick min pappas närmsta vän bort. Han bodde 20 mil bort, så de träffades främst på semestrar och helger. Min far pratar sällan känslor, men ganska ofta nuförtiden säger han : ”Det är inte lika kul att träna längre, man kan ju inte ringa Yngve och sagt att man har kört 2 mil skejt efter jobbet. Jag vet inte vem jag ska ringa och berätta det för nu.” Pappa tränar skidor ett par gånger i veckan på vintern och tidigare ringde alltid Yngve och han till varandra för att hetsa/peppa. Det går inte längre och min fars motivation har dalat.

Rickard Bergengren, Ski Team Skåne, i Ulricehamnsloppet i söndags. Foto: Martin Eckervad, Ski Team Syd.

Rickard Bergengren, Ski Team Skåne, i Ulricehamnsloppet i söndags. Foto: Martin Eckervad, Ski Team Syd. Jag väntar fortfarande på att hitta en människa med mer positiv energi än den här grabben. Rickards mormor bor i ett jättefint hus i Borås fullt med tavlor på väggarna och en skitstor flygel i vardagsrummet. Det är roligt varje gång han är uppe i Västergötland.

Virtuellt umgänge träningskompisar emellan är ett väldigt roligt inslag i vardagen, att kunna ringa/SMSa/MMSa/mejla/faxa//flaskposta/Tweeta/Facebooka/FunBeata/Strava någon när man har tränat. Mina kompisar Mattias ”Z” Carlzon och Rickard Bergengren har precis som mig en SkiErg hemma. När vi kör ett tufft intervallpass eller 5000 m testlopp på stakmaskinen är det standard att ta en bild på displayen som visar resultatet och MMSa till de andra två. Det är roligt, både att skicka ut (i a f om resultatet är hyfsat bra…) och att få.

Z, Rickard och jag var för övrigt på en fin skidtur i Ulricehamn dagen innan Ulricehamnsloppet. Vi testade banan och skidor. Och hade trevligt i Rickards generösa taxibil fram och tillbaka från Borås. Både Z (430:e Vasaloppet 2012) och Rickard (659:a Vasaloppet 2011) har tagit stora kliv i år, så det ska bli kul att se vad de kan hitta på första söndagen i mars.

Z älskar prylar. Pistmaskinen är inget undantag. Då han var elitcyklist jobbade han som pistmaskinsförare på skidstadion och nu hoppar han in då Peder Öberg (som normalt kör upp spåren) är i Alperna. Mattias är stilpolis utöver det vanliga och himlar med ögonen när jag inte har den perfekta färgmatchningen på träningspass. Det värsta han vet är när jag cyklar i mina svarta bomullssockar från Intersport. Därför använder jag alltid dom.

Z älskar prylar. Pistmaskinen är inget undantag. Då han var elitcyklist jobbade han som pistmaskinsförare på skidstadion och nu hoppar han in då Peder Öberg (som normalt kör upp spåren) är i Alperna. Mattias är stilpolis utöver det vanliga och himlar med ögonen när jag inte har den perfekta färgmatchningen på träningspass. Det värsta han vet är när jag cyklar i mina svarta bomullssockar från Intersport. Därför använder jag alltid dom.

Publicerat i Skidor, Träning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Z och Rickard Bergengren

Ulricehamnsloppet revisited

Postat den februari 11, 2013 av Erik Wickström
Fikapaus i Ulricehamnsloppet. Jag var 5:e kilometer, ca 1 dl åt gången. Sportdryck med koffein hela vägen. Sista milen med en gel i drycken.

Fikapaus i Ulricehamnsloppet. Jag drack var 5:e kilometer, ca 1 dl åt gången. Sportdryck med koffein hela vägen. Sista milen med en gel i drycken.

Bilderna i detta inlägg är tagna av den våldsamt trevlige Martin Eckervad, ledare för Ski Team Syd.

Jag har fått många frågor om gårdagens händelser på upploppet i Ulricehamnsloppet. Så jag får väl ta bladet från munnen. I stort sätt alla i publiken verkade tycka att jag var den värdiga vinnaren. Inte nog med att många vuxna kom fram till mig efteråt, till och med en liten flicka i 10 års-åldern som jag aldrig träffat tidigare sade: ”Jag tycker att du borde ha vunnit”. Sånt värmer.

Jag kom som sagt först in på stadion och hade innerspår strax före U-svängen drygt 50 meter innan målgång. Det publiken sade var att Markus Jönsson körde på mina skidor, körde på mina stavar, körde utanför banan och åkte om på insidan (vilket han också erkänt), samt skejtade i början av upploppet.

DSC_0712Markus är hur som helst i mycket bra form och har goda möjligheter att göra ett riktigt bra Vasalopp. Vi gjorde ett bra arbete tillsammans i loppet och hjälpte båda till att hålla farten uppe när vi skakat av oss de andra.

För övrigt är det väldigt roligt med långlopp. Vi är som en familj. Det känns som alla känner alla snart. Här kommer en liten presentation av gårdagens topp 10-lista.

1:a Markus Jönsson, Tranemo IF: Gick på Ulricehamns skidgymnasium samtidigt som mig. Född 1981. Jobbar bland annat med Rode och Swenor, ca 50 % tror jag. Bor i hus i Ulricehamn med sambo och barn.

2:a Jag

3:a Marcus ”Snygge-Marus” Johansson, Ulricehamns IF: En riktigt hunk som hjälper sin pappa med husbyggen då han inte tränar. Bor utanför Liared utanför Hössna utanför Ulricehamn. Marcus, Emil Ekman och jag har rest mycket ihop på läger och tävlingar. Båda är födda 1990 så jag känner mig som en pappa åt dom. Det är svårt att inte ha roligt med Emil och Marcus.

4:a Oskar Lund, Hallby SOK: När jag åkte för Hallby 2011 fick Oskar och jag mycket tid tillsammans för att äta kalaspuffar, lyssna på Eurotechno och prata USA-minnen (han pluggade också där). När jag blev 52:a i Vasaloppet lånade jag hans skidor, så han kommer för alltid att ligga ”plus” på mig. Petit-Oskar älskar små saker (kök, telefon, USB-minne, laptop etc). Allt han äger är smått. Vi har även åkt till en del MTB-tävlingar ihop och då blir det mycket Absolute Dance i bilen.

DSC_06985:a Christian Olsson, Tranemo IF: Jag vet inte hur gammal Christian är, men jag minns att han var gammal redan då jag var junior. Christian har stått i Vasaloppets elitled i 100 år och har försökt sluta tävla väldigt länge, men misslyckas ständigt. Är det någon som klagar på att han aldrig tränar så är det Christian. Men han är samtidigt väldigt trevligt och är lätt att skämta med. Tack för att du fortsätter Christian, sluta inte!

6:a Daniel Abrahamsson, Borås SK. Född 1987 och verkligen på uppåtgående. Står i led 1 i Vasan, men har möjlighet att gå in topp 150 i Vasan i år. Daniel jobbar på Intersport, dit jag brukar gå med barnvagnen på mina pappadagar. Som löpare kommer nog Daniel att subba 34 min på milen när som helst och på att diagonala är han svårslagen. Vi har tränat löpning, rullskidor och skidor en del ihop och den killen är riktigt snäll. Så långt ifrån kaxig man kan komma.

7:a Martin Henricsson, Ulricehamns IF. Martin är ett år äldre än mig och vi gick på skidgymnasium ihop. Han åkte till sig ett JSM-brons i sprint då. Nu är han pappa och läkarstuderande i Göteborg. Han tränar nog minst i hela Vasaloppets elitled, men är typ ännu mer talangfull än Martin Josefsson. Sådana där människor som bara har det i sig, grymma talanger! Martin är en kul kille och förhoppningsvis börjar han tävla mer.

DSC_07508:a Martin Gotting, Ulricehamns IF. Honom känner jag inte så bra än, men vi bodde ihop i Bruksvallarna en långhelg så vi har sett varandra nakna åtminstone. Martin kommer från cyklingen och är BRUTAL i sin träning. Han bor hemma på gården i Köttkulla/Grönahög och standardpasset är fullt blås i två timmar, på läger två gånger per dag. Martin står i elitledet på Vasan och är ett härligt exempel på hur hårt träning lönar sig. Han har börjat sent och var inte speciellt bra som 18-åring. Men topp 100 i Vasan är fullt möjligt.

9:a Jesper Brofjärd, Borås SK. Jesper var tillsammans med Kristian Olofsson (2 meter i höjdhopp) en duktig ungdomsåkare för Hestra IF. Sedan gick det lite så och så några år innan han plötsligt visade var skåpet skulle stå och körde in strax utanför topp 100 i Vasaloppet förra året. Jesper och jag tränar ihop ibland i den vackra staden Borås.

10:a Tobias Westman, IK Stern. Tobias och jag är goda vänner och pratas vid varje vecka. Rullskidsikonen kan ha en kaxigt yttre ibland, men jag vet få skidåkare som är så ödmjuka, hjälpsamma och stöttande som Tobias. Han bor i Göteborg och tränar mindre än han tävlar, men håller fortfarande en hög nivå. Någon gång ska jag slå dig på rullskidorna Tobias!

Publicerat i Skidor, Träning | Etiketter , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Ulricehamnsloppet 2013 the story

Postat den februari 10, 2013 av Erik Wickström
Markus Jönsson vann dagens Ulricehamnslopp 42 km K före en mycket nöjd konditionskonnässör

Markus Jönsson vann dagens Ulricehamnslopp 42 km K före en mycket nöjd konditionskonnässör

Resultat Ulricehamnsloppet finns här.

Evigt unge och enligt honom själv ständigt otränade Christian Olsson var nöjd med att bli 5:a före kometen Daniel Abrahamsson. Daniel och jag är goda vänner och har tränat en del ihop, så jag inte inte överraskad av hans framfart.

Evigt unge och enligt honom själv ständigt otränade Christian Olsson var nöjd med att bli 5:a före kometen Daniel Abrahamsson. Daniel och jag är goda vänner och har tränat en del ihop, så jag inte inte överraskad av hans framfart.

Så glad jag är. En toppendag i skidspåren. Bra form, bra glid, bra publik, bra drickaservice och hela familjen på plats med Ida, Astrid, mor Lena, far Ulf, syster Ellen, hennes man Erik och deras två barn. Precis sånt man vill skriva på en icke-kontroversiell träningsblogg med minimal Kafka-känsla.

Efter en tuff januari på många sätt lämnades äntligen Vasalöparen till tryck i måndags. Sedan kände jag snabbt hur formkurvan pekade uppåt i takt med att jag fick träna mer och dessutom ta två hela pappadagar med Astrid. Bra för kropp och själ! I fredags körde jag förutom 5000 m SkiErg i maxfart även ett lugnt 3 h-pass på eftermiddagen samma dag. Det är tight inpå tävling, men jag kände att jag behövde ta igen lite träning och det funkade.

IMG_6077Sprack upp snabbt
Redan efter 1 km i dagens Ulricehamnslopp var vi plötsligt bara fyra personer i klungan: Markus Jönsson, snygge-Marcus, Oskar Lund och jag. En på pappret väntad kvartett, men att det sprack upp så snabbt förvånade mig. Jag tyckte det gick hur enkelt som helst. Och så var det hela loppet. Det kändes liksom lätt, till skillnad från till exempel Västgötaloppet där jag fick slita ont från första till sista meter.

Det kändes helt rätt att staka idag. Visst var det lite backar, men varvet som bestod av 5 km på elljusspåret och 5 km på golfbanan innehöll många flacka partier. Vi fyra höll ihop ca 1,5 varv. Jönsson höjde farten på en förning efter ca 15 km, sedan gick jag upp och stötte och då flög först snygge-Marcus av och sedan även Oskar Lund. De två åkte med fästvalla, jag och Jönsson stakade.

Försökte på sista varvet
Så sista 2 milen handlade det om mig eller Jönsson och vi växeldrog. Jag kände mig fortsatt pigg och hade bra skidor, absolut inte sämre än någon annan. Ganska lika glid med Jönsson (Snygge-Marcus hade förövrigt ganska tröga skidor). På sista varvet försökte jag mig på några ryck, främst i uppförsbackarna, men Jönsson bet sig fast på mina tappra försök.

IMG_6068Jag insåg att det skulle bli spurt. Eftersom det är en U-sväng bara drygt 50 meter före mål satsade jag fullt för att komma in först på stadion, vilket jag också gjorde. Men sedan hände något som jag inte ska gå in på här, utan jag säger som jag även sade till Ulricehamns Tidning, till Borås Tidning och till den eminente speakern Börje Enander: själv har jag inga kommentarer på hur Markus Jönsson körde på upploppet, men ett drygt 20-tal i publiken kom fram till mig efteråt och sade ungefär ”Du måste lämna in en protest Erik, det var en solklar diskning”.  Efter loppet fick jag även några SMS där det stod ”Grattis till segern”. Jag valde att inte lämna in en protest, det skulle kännas lite märkligt mot en gammal skidgymnasiekompis. Markus Jönsson körde starkt idag och fortsätter göra bra tävlingar den här säsongen.

IMG_6116Härligt stöd
Jag kände ett enormt stöd både under och efter loppet. Stort tack alla, inte bara service och publiken, utan även ni med nummerlapp som hejade på när ni själv tävlade. Jag kände mig som en publikfavorit!

Sammanfattningsvis är jag supernöjd. ”Second place is always the first loser”, men känns formen bra, överkroppen stark och skidor glider bra måste man vara glad! Skidorna tävlade jag på för första gången, så det var lite nervöst innan. Men med Sören Kannius på Ledsmi som ger laggen kärlek, ömhet och expertis är det inte mycket som kan gå fel. Spana gärna in hans webbshop och köp en valla så blir han glad. Och så kanske jag får rabatt på det fina jobb han gör i sitt garage.

Skidor: Atomic SDS årets modell. Egentligen tillhör dom Z och har höjderna 1.87 (halvvikt) respektive 0.54 på hans vikt, alltså 88 kg.
Stenslip: Fin struktur slipade i förra veckan på Team Sportia i Ulricehamn. Aldrig ruggade.
Rill: 0.75 mm
Glidvalla: Ledsmiprepp (funkar även för träning) som grund. Sedan vet jag faktiskt inte, Sören är hemlighetsfull.

Publicerat i Skidor, tävling (sedan juli 2012), Träning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

5000 meter SkiErg på 18.17 min

Postat den februari 8, 2013 av Erik Wickström
5000 meter SkiErg. Jämna och fina splits.

5000 meter SkiErg. Jämna och fina splits.

Tre dagar mycket familjetid, lite datamaskinstid och hyfsat med träning verkar ha gjort gott för formen. Efter att ha varit i Aplared och tagit långfrukost och jagat Idas föräldrars förrymda kor gick jag ner i källaren för lite SkiErg innan lunch.

Jens Essbach är en häftig tysk. Han blev 202:a i Vasaloppet förra året och vi träffades för första gången i Ramsau i höstas. Han är totalt GALEN i svensk skidåkning. Han kände igen mig från min blogg (Google Translate) och kunde alla svenska stafettupställningar i mästerskap från tidigt 80-tal och framåt. Spoky! Det var kul att ses dagen innan König igen!

Jens Essbach är en häftig tysk. Han blev 202:a i Vasaloppet förra året och vi träffades för första gången i Ramsau i höstas. Han är totalt GALEN i svensk skidåkning. Han kände igen mig från min blogg (Google Translate) och kunde alla svenska stafettupställningar i mästerskap från tidigt 80-tal och framåt. Läskigt! Det var kul att ses dagen innan König igen!

Det blev årets första 5000 m-test. Och äntligen kände jag mig inte så där trött och seg jag varit under en period. Tiden blev 18.17 min, 16 sekunder från personbästa. Vanligtvis kör jag på motstånd 6, men denna gång på 7:an.

Jag har kört 5000 m på tid 16 gånger sedan 16 mars 2011 och detta var den 3:e bästa tiden. Å andra sidan har jag istället kört tusingar vissa gånger vissa gånger jag varit i toppform, men detta var hur som helst ett gott tecken. Skönt!

I eftermiddag blir det långpass i Borås med Martin Josefsson och i morgon test av spåren i Ulricehamn med Kungen af Skåne: Rickard Bergengren.

Publicerat i Träning | Etiketter , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för 5000 meter SkiErg på 18.17 min

Konditionsidrott i notisform

Postat den februari 8, 2013 av Erik Wickström

För övrigt…

Pietro Piller Cottrer i Marcialonga. Photo: Magnus Östh

Pietro Piller Cottrer i Marcialonga. Photo: Magnus Östh

…gjorde OS- och VM-guldmedaljören Pietro Piller Cottrer en riktigt otäck vurpa in i ett staket i Marcialonga. Helt solo, han var redan avhängd från tätklungan. Jag vet inte om den syntes på TV, men på Swix Ski Skiclassics hemsida finns ett klipp som jag bäddat in nedan. Varning för känsliga tittare. Mathias Fredriksson och jag hade kommit ca 3 eller 4 mil när vi plötsligt möter italienaren som ser påtagligt groggy ut. ”Var inte det…”, säger jag. ”Jo, Piller”, säger Mathias.

Pappa hade langat dricka till mig ca 500 meter tidigare och berättade efteråt att Piller Cottrer hade gått upp till honom med en skida och frågat om sjukvård. Pappa lånade gentilt ut sin skidjacka och gick dessutom och hämtade den tidigare världsmästarens skida där han hade kraschat, i väntat på att sjukvård skulle komma. Pappa inkasserade på så vis sin största skidmerit, att låna ut en jacka till en OS- och VM-guldmedaljör. Min fru Idas största skidmerit förutom en jäkligt bra tid i TjejVasan är att Anders Södergren och Johan Olsson har hjälpt henne att få upp bilen på vägen en gång när det var isgata på Östersunds skidstadion. Hoppas du kryar på dig Piller Cottrer, även om jag är tämligen säker på att du inte läser det här.

Video streaming by Ustream

Gustav I filmen, skärmdump av trailern.

Gustav I filmen, skärmdump av trailern.

…är Eric Widerdal och Filip Hammarströms skidskola som sänds på nätet väldigt bra. Klicka här för alla delar, samt en trailer till kommande spelfilm. Jag intervjuade och skrev om Eric och Filips filmprojekt i Vasalöparen förra året. De ska göra en spelfilm om Gustav Vasa och Vasaloppet. Killarna är jäkligt roliga och vi har träffats vid några tillfällen. Det bästa med skidskolan är att de är totala nybörjare och ställer därför högst relevanta frågor om alla konstiga ting i vår ädla sport. De är också härligt stockholmska, vilket bland annat gestaltas när de frågar de små skidungdomarna i Bruksvallarna om det bara är cash som gäller som parkeringsavgift vid skidstadion.

Om filmen saxat från deras hemsida: Gustav den första är en långfilm om vänskap, mål och skidor. Den handlar om en oväntad vänskap mellan en norrländsk enstöring och en curlad Stureplans-brat. Lars är en kille som tillsammans med sin låtsaskompis Gustav Vasa tränar för att vinna Vasaloppet, problemet är bara att han aldrig vågar starta. Detta förändras snabbt när han träffar Kevin som blivit tvingad upp till Norrland av sina föräldrar för att få lite större perspektiv på livet.

Ulricehamnslopet/Västgötaloppet förra året. Jag blev 3:a efter Markus Jönsson och Peo Svahn efter att jag stakat 42 km utan fästvalla.

Ulricehamnslopet/Västgötaloppet förra året. Jag blev 3:a efter Markus Jönsson och Peo Svahn efter att jag stakat 42 km utan fästvalla.

…kommer söndagens Ulricehamnslopp att köras på mer än bara elljusspåret. Den nya snön gör att banan kommer att bli ett varvlopp på antingen 8,5 eller 10,5 km. Beslut kommer idag. Det har i alla fall sagt att man inte kommer att använda den brantaste och längsta backen på elljusspåret, vilket gör att det kan vara stakläge. Jag tänkte åka till Ulricehamn i morgon och åka banan och sedan besluta om det blir till att gå med ”blanke ski”.

Bland finåkarna i anmälningslistan finns bland annat Oskar Lund och snygge-Markus. Om Markus Jönsson och Anton Järnberg ställer upp vet jag inte, men jag tror det. Sedan kommer det alltid lite bra folk man inte räknat med. Jag hoppas på pallen, även ifall jag vet att det är en ganska hög målsättning för närvarande.

Publicerat i Skidor, Träning | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Konditionsidrott i notisform